Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Parlamentarismen. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARLAMENTARISMEN 401
att hvartdera under strängaste disciplin stödja sin regering,
närhelst denna begär de sinas röster, så länge är den s. k.
genomförda underhusparlamentarismen omöjlig och af ondo.
Hvad vi i alla fall uppnått af parlamentariskt inflytande, är i
själfva verket ej så litet, då den grundsatsen kan anses
fastslagen, att ingen regering mäktar existera utan eller mot
riksdagen. Svårigheten vid våra institutioner är naturligtvis att
fmna fasta normer för regeringars växling, men detta är
knappast det viktigaste. Ytterst blir det en politisk taktfråga för
hvarje ministär, om den bör sitta kvar eller ej, såsom det ju
strängt taget är fallet äfven i England. Svaret på den frågan
gifves nämligen till sist af medvetandet, huruvida den förda
regimen kan med statens gagn fortsättas. Om det visar sig,
att i stort sedt och trots enskilda motgångar lyckosamma
arbetsresultat vunnits, då föreligger enligt hittillsvarande
förhållanden hos oss ingen anledning för en regering att afgå. Och
skulle någon gång en regering af kortsynthet eller privata
grunder alldeles missuppfatta sin ställning, hafva både
riksdagen och konungamaktens personliga bärare såväl
skyldighet som möjlighet att oförtydbart upplysa den om misstaget.
Så mycket lär under alla omständigheter vara säkert, att
effektiviteten af vårt riksdagsarbete ingalunda står främmande
representationers efter, utan snarare öfverträffar dessas
prestationer. Då detta är förhållandet, och då riksdagens
inflytande på en regerings sammansättning och allmänna politik
redan nu är synnerligen starkt utan den formella
parlamentarismens godtagande, så föreligga knappast några skäl att
här under våld på fastvuxna former och inrättningar imitera
ett utländskt system, hvars stora förtjänst blott blefve ett
bestämdare fastslående, när den eller den regeringen ej längre
kan sitta kvar. Ty spörsmålet, när ministären Lindman skall
kunna tvingas att afgå, hvilket nu från olika sidor gjorts till
hela denna diskussions kärnfråga, är dock mindre viktigt vid
sidan af det stora och väsentliga, att regering och riksdag
sin uppgift likmätigt sörja för god lag i landet och laga
ordnings efterlefnad.
Carl Hallendorff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
