- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
376

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Social lagstiftning och dess verkningar - Norra spårvägsbolaget och dess personal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oafbruten uppgång i procentsiffran för tillfälliga anställningar på
bekostnad af de varaktiga, nämligen en stegring från 42 % af hela
antalet år 1900 ända till 78 % år 1909.

I följande häfte af tidskriften (dec. 1910) har den berömde
nationalekonomen prof. W. J. Ashley i anslutning härtill framhållit, att
arbetslöshetsförsäkringen kan komma att verka i samma riktning, i det
att arbetsgifvare, som nu behålla sin personal antingen för att ha
den samlad vid en ny högkonjunktur eller också af rena
humanitetsskäl, då skulle göra sig af med de för tillfället öfverflödiga, emedan
de kunde räkna på att arbetarna ändå finge sitt underhåll utan att
lämna yrket. Det är ju en bekant sak, att mera kapitalstarka
företag — visserligen i allmänhet utan att lyckas helt och hållet —
sträfva efter att hålla sin produktion så jämn som möjligt äfven
under växlande konjunkturer, och en tendens i motsatt riktning måste
nog antas komma att skärpa konjunkturväxlingarna, hvilket
naturligtvis är en mycket betänklig sak.

Det är nog önskvärdt att ha synpunkter sådana som dessa i
tankarna, då man skrider till att förbättra samhället — med andra ord
att efter bästa förmåga söka afvärja de djupare liggande olägenheterna
af i och för sig nödvändiga reformer. Endast under en sådan
förutsättning kan man hoppas på resultat af annan art och annat gagn
än dem som äro typiska för allmoseutdelningen.

Norra spårvägsbolaget och dess personal.



Upprepade gånger har på senaste tiden
norra spårvägspersonalens
arbetsförhållanden varit på tal i pressen, särskildt med
anledning af de framställningar, som gjorts från personalens sida.
Frågan är af intresse icke blott för den trafikerande allmänheten,
den innebär äfven flera moment af största principiella vikt och
betydelse och kan därför väl förtjäna sitt eget kapitel.

Det kollektivaftal, som i dec. 1906 träffades mellan Stockholms
Nya Spårvägsaktiebolag och Svenska Spårvägsförbundets afdelning
n:r 1 för att gälla från ingången af år 1907 till utgången af år 1912,
bröts af den personal, som under storstrejken 1909 tog det
ödesdigra steget att emot aftalets uttryckliga bestämmelse inställa sin
tjänstgöring. Som bekant förklarades den strejkande personalen
afskedad, och de olika försök att ernå en uppgörelse, hvilken ej
varit alltför ogynnsam för den sistnämnda parten, ha sedermera
strandat. Ny personal intogs, och ett antal af de strejkande återgingo
i arbetet.

Den nyanställda personalen har, i den mån den vunnit fast
anställning, fått underteckna personliga kontrakt. Jämföra vi dessa med
det gamla, förverkade kollektivaftalet, visar det sig, att enligt det
förra utgjorde inom trafikafdelningen ordinarie anställdas
begynnelselön 110 kr. pr. månad och steg sålunda: efter 1 år 115 kr., efter 3 år
125, efter 6 år 135 kr. och efter 10 år 145 kr. De enskilda
kontraktens begynnelselön är också 110 kr., men stiger först efter 3 år till
115, efter 6 till 125 och och efter 9 år till 135 kr. för att stanna där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free