Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Filosofi och politik. Af Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFI OCH POLITIK 363
andra och väsentligen olikartade dylika. Det betecknar en
koncession åt den riktning, för hvilken den historiska
traditionen, vår odlings hörnsten, är värdelös, och hvars sträfvan går
ut på att liksom Attila och hans hunner uppföra sin nya
statsbyggnad endast på de störtade murarna af hvad som förut funnits.
Här föreligger ett antingen—eller, som all objektivitet i världen
icke kan kringgå. Att sympatisera äfven med en dylik rörelse i och
för sig är något helt annat än att framlägga det begripliga
och historiskt naturliga i dess tillvaro. Om också dessa
båda saker för den enklare dagspolitiska uppfattningen té sig
så identiska, att ett dylikt erkännande af det begripliga i
socialismens utveckling anses hos hvarje hederlig människa böra
också leda till aktningsfull eftergifvenhet för dess satser, så
borde en man som Hans Larsson härvidlag känna sig
särskildt manad att säga sitt distinguo. Men så sker ej.
Detta väcker misstankar om att hans konsekventa
anläggande af objektiva och principiella synpunkter stundom brister,
och i föreliggande fall tycker man sig fmna, att hans idéer
mest influerats af en från politiken öfvertager! synpunkt. Det är
icke min mening att därför beteckna honom som en direkt
partiman. Men faktiskt är, att af de tankeriktningar, som i
dagligt tal betecknas som höger och vänster, är det den senare,
som det i ojämförlig grad faller Hans Larsson lättast att följa.
Och detta gäller äfven då vederbörande riktning mindre
sträfvar efter ideella reformer än högst prosaiska, praktiska och
politiska ändamål. Ibland har man vid dylika på gränsen till
det politiska fallande frågor rentaf svårt att förstå, att
författaren menar allvar med sina ord, såsom exempelvis då han på
ett ställe synes uppfatta demokratien som ett
förberedelsestadium till »de sakkunnigas fåvälde» och hänvisa på »den sunda
respekt, arbetarna visat sig ha för sakkunnighet och vetenskap».
Jag kan icke erinra mig, när den uppsats skrefs, i hvilken
detta uttryckt förekommer, men det är en egendomlig och för
författarens verklighetssinne knappast smickrande tillfällighet,
att detta yttrande kommit upp för andra gången just i dessa
dagar, då Sveriges arbetareklass genom att göra
Strindbergs-insamlingen med dess nuvarande motivering till en för partiet
gemensam angelägenhet på ett frappant sätt visat, hvilken
ställning den intager till frågan om sakkunnigheten och dess
ut-slagsgifvande ställning. Tydligtvis synes författaren här hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
