Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Modern teologi». Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN TEOLOGI 345
faktum, så att samla många besläktade fakta, ordna dem efter
deras samhörighet, dels såsom samordnade, dels såsom ur
hvarandra följande, och så genom induktion, analogi och hypotes
så småningom leta sig fram till de allmänna lagarna.
Den moderna teologien gör likaså. Den säger icke: Gud är
så och så beskaffad, människan är så och så beskaffad,
följaktligen måste bibeln, Guds ord till människorna, vara så och så
beskaffad. Utan den undersöker, hur bibeln faktiskt är beskaffad.
Den säger icke: Jesus Kristus är medlare mellan Gud och
människor; för att kunna det vara måste han vara på en gång Gud
och människa. Utan den söker med alla hjälpmedel, som
forskningen kan förfoga öfver, leta sig fram till en Jesusbild, hvilken
stämmer med den historiska verklighet, som afspeglar sig i Nya
testamentet. Den säger icke: kristendomen är den absoluta
religionen, följaktligen måste det vara en oöfverstiglig gräns
mellan den och alla andra religioner. Utan den undersöker
kristendomen och andra religioner så fullständigt och exakt som
möjligt i deras faktiska, historiska verklighet, den ordnar och
jämför det sålunda sammanförda materialet, och så försöker den
leta sig fram till det religiösa lifvets lagar, både de allmänna
och de för hvar religion säregna.
Vår tids vetenskap har skarp blick för det individuella, för
skiftningarna i tillvaron. Olika tider, olika folk, olika
kulturer, olika personer få icke dömas efter en utifrån pålagd,
konstgjord, för alla gemensam och för alla främmande norm; hvar
och en skall mätas med sitt eget väsens måttstock. Ingen tid
är normaltiden, ingen kultur är normalkulturen; vare sig man
upphöjer sin egen tid och sin egen kultur till denna rangplats
eller låter den äran vederfaras någon gången tid eller någon
främmande kultur, så är det lika galet. I båda fallen kommer
man i strid med individualitetens lag, som i detta
sammanhang också kan kallas utvecklingens lag eller det historiska
sinnets lag.
Den moderna teologien ser saken på samma sätt. Den
fastslår icke den gamla kyrkans dogmbildning såsom den kristna
normalsanningen, efter hvilken alla åskådningar skola dömas
med risk att vid hvarje nämnvärd afvikelse förkastas såsom
kätteri. Utan den försöker förklara denna dogmbildning, komma
underfund såväl med dess innersta drifkrafter som med de
krafter, hvilka gifvit den dess yttre form. Och vid detta arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
