Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svenska språkets ställning i Finland. Af Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 ARVID MÖRNE
tionerna pä Helsingfors och — icke minst — de höga
arbetslönerna erbjuda.
Jag har kommit in på frågan om den s. k. »förfinskningen»
af den svenska bygden. Vi måste naturligtvis fmna oss i den
gestaltning af förhållandena, som ofvan beskrifvits. Vi komma
icke från det faktum, att vår svenska befolkning 1880 utgjorde
14,32%, 1890 13,56 X och 1900 12,89 X af landets hela
folkmängd. Men om denna befolkning äger lifskraft och icke
själf-mant, som i forna tider skett, öfverger modersmålet, lockad af
de praktiska fördelar en öfvergång till flertalets språk erbjuder,
skola svenskbygderna måhända i stort sedt dock förblifva
svenska. För hvarje år stärks hos vår allmoge insikten, att jorden
icke bör säljas åt tinsktalande spekulanter. Bakom denna så ofta
missförstådda och därför på många håll så skarpt klandrade
opinion ligger i allmänhet icke något nationalitetshat utan
endast en naturlig sträfvan att värna modersmålets ställning här
i landet. Man kan väl icke med något som helst fog klandra
en befolkning för att den önskar bereda sig och sina
efterkommande möjligheter att lefva i sitt eget land. Näst striden för
politiskt själfbestånd och omsorgen om socialt framåtskridande
måste den svensktalande i Finland arbeta på att bevara och
förkofra sitt språk och dess kultur, i fall han vill fylla sin plikt
som medborgare.
Vid bedömandet af svenskans ställning i Finland får icke
förbises, att vårt språk ännu så nyligen som inemot midten af
1800-talet var hela den s. k. bildade klassens modersmål.
Sedan dess har finskan ryckt allt närmare den ledande ställning
ingen framsynt svensk-finne numera torde förmena det
tungomål, som talas af folkets flertal. Men fortfarande är antalet
svensktalande familjer inom de burgna samhällslagren ofantligt
stort i förhållande till landsbygdens svenska allmoge och
städernas svensktalande arbetarklass, medan däremot en
disproportion af motsatt art råder mellan den finska allmoge- och
arbetarbefolkningens och den finsktalande s. k. bildade klassens
numerär.
Hur har då svenskan vunnit denna framskjutna, för några
årtionden sedan fullständigt dominerande ställning? Frågan
frammanar en kort öfverblick på historiska fakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
