Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Strindbergshyllningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 DAGENS FRÅGOR
föreställningar om dess värde — dock i vissa hänseenden måste
beteckna som ett framsteg i mänsklighetens utveckling, dess
hörnstenar äro dock, hvad man än vill säga, till slut lagda genom
obrutet, stilla och osjälfviskt arbete af den ena generationen efter
den andra af dessa vetenskapsmän, som Strindberg anser sig äga
rätt att beteckna som dårar eller medvetna lögnare, drifna endast
af en impuls: begär efter yttre utmärkelser och rikedom. Det
kräfves icke stor kännedom om forskningens utvecklingshistoria för att
lära, att hvad vetenskapen än förmått skänka sina idkare, icke har
det varit något öfverflöd af denna världens goda. Men kanske mer
än en af dem har vunnit det, som högre är: den tysta
pliktuppfyllelsens lycka och det inre medvetandet om att efter måttet af sina
krafter hafva gjort en om än aldrig så ringa insats i det arbete,
som mänskligheten sedan sekler ägnar åt nyskapandet och
förbättrandet af formerna för sin tillvaro. Det är denna i djupaste
mening harmoniska samhörighetskänsla med det högsta och ädlaste i
vårt släktes sträfvanden, som den störste af alla dem, som diktat
på svenskt språk, gifvit form i orden:
Hvad mänsklighetens härlige ha sökt
sitt hela sköna, rika lif igenom,
väl är det vardt att sökas af oss alla.
O, det är skönt att sluta sig till dem,
om också som den ringaste, den siste.
Världsanden verkar genom mänskokrafter
och af det spridda ringa fogar han
med konstförfarna händer hop det stora.
Så bringom villigt till hans haf af ljus
vår ringa gnista, till hans gudakrafter,
vår mänskokraft. — — — — — —
Af denna höga idealitet, som gjutit sitt skimmer öfver Erasmus
af Rotterdams, Kants eller Spinozas lifsverk, har det aldrig funnits
ett spår hos Strindberg. Och då uppropets undertecknare söka
försköna hans verk genom att rubricera det som »stridbar» idealism,
så lär detta väl icke för någon utom deras egen krets dölja
sakernas verkliga läge. Mänsklighetens odlingshistoria bevarar namnen
på många stormän, som, när så krafts, utan tvekan slungat sina
spjut i krigarens lofliga afsikt att såra och döda. Men den, som i
sina strider åter och återigen valt att kämpa med förgiftade vapen,
den har ingen rätt att kräfva en plats bland heroerna.
Man måste fråga sig, om det kan vara möjligt, att de män,
som nu genom sina namn gifvit auktoritet åt Strindbergsforgudningen,
till fullo förstått räckvidden af sitt handlingssätt. Om så verkligen
är fallet, om man på allvar velat göra gällande, att Strindbergs
namn och verk förmår väga upp de egenskaper, i hvilkas hägn for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
