Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Efterskörd. Af Harald Nielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERSKÖRD
287
än talar om »strängaspelet, ditt silfverklara», så är uttrycket icke
adekvat. Frödings ton är aldrig silfver- eller guldklar, den
verkar alltid sammansatt, symfoniskt, en orkestration som sjunger
ut tillvarons hemlighet, och detta är mer än något annat hans
kännemärke som german, den aldrig afbrutna förbindelsen med
det outgrundliga i tillvaron, med det man i sund mening kan
kalla dess mystik.
GUSTAF FRÖDING 1904.
Det gick honom, som det enligt sägnen gått andra som velat
täfla med guden: han nåddes af straffet för sin djärf het. Allt
högre och högre flög han på sin »vinghäst», allt högre uppåt,
uppåt tunnare och tunnare luftlager sträckande sig efter den
graalsanning, som vinkade honom, upp till höjder där luften icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
