Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vår utrikespolitik och dess uppgifter. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sidan af sin allmänna här ofvan skisserade uppgift har
Sveriges utrikespolitik naturligtvis en skiftande mångfald af
specialuppgifter, hvilka i en kort öfversikt af detta slag endast
kunna helt flyktigt beröras.
Hit hör t. ex. afvecklingen af gamla och afvärjandet af nya
tvistefrågor med Norge. Karlstadkonventionen afslöts i stor
hast och är redan därför i behof af tolkning i några
punkter, där man under dessa kritiska dagar ej hann åstadkomma
full klarhet, liksom äfven vid denna grundläggande
uppgörelse åtskilliga tvistepunkter måste förbigås och förbehållas
åt framtida kompletterande öfverenskommelser. Detta är väl
den enkla förklaringsgrunden till att vår diplomati de senare
åren haft relativt mycket att syssla med svensk-norska
ärenden. Genom skiljedom ha de svenska Kosterfiskarnes intressen
skyddats vid slutregleringen af vår västra sjögräns. Under
skiljedomstols pröfning ligger tolkningen af
Karlstadsuppgörelsens stadganden om tidpunkten för svenska lappars genom
en äldre, ouppsägbar traktat garanterade rätt till årlig
inflyttning och renbete i vissa trakter af Norge. I detta fall kan
det vara skäl att erinra om att skiljedomstolens uppgift är
begränsad och att dess utslag endast kommer att afse tiden
till 1920; den har därför närmast karaktären af förberedelse till
en slutuppgörelse i denna segslitna tvistefråga, där båda rikena
i Karlstadkonventionen erkänt sina humanitära plikter och
där Sverige har att försvara ett till dess krona hörande
nomadfolks lifsintressen. Enligt Karlstadkonventionen skola
förhandlingarna om den slutuppgörelse, som i sinom tid skall ersätta
den provisoriskt förlängda lapplagen af 1884, »inledas i god tid
före slutet af år 1917», och här föreligger en svår och ömtålig
uppgift för vår utrikespolitik, till hvars område ju äfven hör
att under tiden värna dessa svenska medborgares rättigheter
enligt ännu gällande bestämmelser. Presspolemiken om den s. k.
»fattigskjutsen» mellan Sverige och Norge gaf för någon tid
sedan ett exempel bland många på tillvaron af en mängd
svensk-norska grannskapsfrågor, hvilka det efter
unionsupplösningen återstår att gifva en rationell och vänskaplig
lösning, liksom för öfrigt främjandet af praktisk skandinavisk
gemensamhetslagstiftning är ett allmänt erkändt önskemål,
som för närvarande upptager myndigheterna i de tre
länderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
