Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vår utrikespolitik och dess uppgifter. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR UTRIKESPOLITIK OCH DESS UPPGIFTER 253
riksdagen under förhandlingarna uttalade förhoppning, att de
skulle bereda oss »ytterligare trygghet för vårt territorium
utan att därigenom ådraga oss andra faror för krigiska
förvecklingar än dem vi på grund af omständigheterna
säkerligen äfven utan traktat skulle varit utsatta för.» Allt som
kunde få utseende af ett för vår själfständighet förringande
protektorat undveks, och Ålandskonventionen, på hvars
fortsatta bestånd Sverige, som ej tillhör dess kontrahenter, icke
kan öfva direkt inflytande, befanns äga lifskraft kvar, när den
under förhandlingarna framdrogs ur arkivens gömmor. Att
novembertraktatens garanti för Sveriges integritet mot en där
på ett för Ryssland misshagligt sätt antydd fara samtidigt
upphörde, betydde föga, då ju samma Ryssland i
Östersjö-aftalet på ett folkrättsligt bindande sätt fransade sig just de
syften, mot hvilka novembertraktaten afsåg att vara ett värn.
Pappersgarantiers värde, när de komma i konflikt med
stormaktsintressen, har af erfarenheten ådagalagts vara
begränsadt, men det torde vara svårt att bevisa, att de nyvunna
garantierna af 1908 skulle vara svagare än den upphörda
från 1855.
De här i korthet berörda förhandlingarna pläga i Sverige
omtalas såsom gällande »Ålandsfrågan», fastän, som nämndt,
denna ej officiellt bragtes å bane mellan Ålandskonventionens
kontrahenter. De gåfvo den svenska allmänheten en
hälsosam lärdom, nämligen den, att också Sverige beröres af den
skiftande stormaktspolitiken och mot sin vilja när som helst
kan indragas i dess farliga hvirflar. Å andra sidan
framkallade Ålandsfrågan på sina håll här i landet en något
öfverdrifven nervositet, betecknande nog ej minst hos dem, som
förut ifrigast motsatt sig försvarets nödtorftiga förstärkande.
Ett befäst Åland sades i »Social-Demokraten» för Sverige
innebära »början till slutet». Man tycktes glömma, att Sverige
åren 1809—56 förmått existera i relativ trygghet utan det
indirekta skyddet af något Ålandsservitut och trots tillvaron
under ett par decennier af för sin tid rätt respektabla ryska
Ålandsbefästningar. Det är ej blott vaksamhet, utan äfven
kallblodighet 1908 års bekantskap med storpolitiken bör lära oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
