Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staten som företagare. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 STATEN SOM FÖRETAGARE
172 STATEN SOM FÖRETAGARE
statsföretagen. Att detta i visst fall praktiskt kan visas
medföra bättre ekonomisk resultat vid statsdrift, är nog nästan
obestridligt. Så finns det knappast i världen mer än ett stort
järnvägsnät, som ger ett godt ekonomiskt resultat, nämligen
de preussiska statsbanorna, utan att man med någon rätt
kan säga, att trafikanterna där betungas mera än i andra
länder. Det är dock i de flesta fall af stor vikt, att
statsföretagen så mycket som möjligt ställas under inflytande af
det fria ekonomiska lifvet, framför allt genom fortlefvande af
enskild konkurrens — hvarvid visserligen ej skall bestridas,
att ett sådant förhållande medför sina särskilda svårigheter.
Sker ej detta, är faran för slentrian och för utvecklingskraftens
försvinnande vanligen öfverhängande; och man kan därför ej
draga några som helst slutsatser om en fullständigt socialistisk
samhällsordnings möjlighet från förekomsten af statsföretag
inom ramen af ett privatekonomiskt organiseradt samhälle.
Den enda invändning, som statsdriftens motståndare kunna
framföra i de fall då de ekonomiska fördelarna öfverväga de
ekonomiska olägenheterna, är att staten kunde ställa till de
enskilda företagens förfogande kapital som erhållits på statens
förmånliga kreditvillkor; på detta sätt, kunde man tycka,
skulle statsdriften och den enskilda driftens fördelar kunna
förenas. I många fall är detta också utan tvifvel
förhållandet — det sker ju hos oss i stor utsträckning genom statens
lånefonder, för att icke tala om de direkta statsunderstöden —
men kanske ungefär lika ofta medför systemet ännu större
ölägenheter än den rena statsdriften, helt enkelt därför att
staten lätt kan få bära hela risken, medan det enskilda
vinstintresset kan fmna sitt bekvämligaste utlopp genom att
exploatera staten. I detta hänseende har man ett varnande
exempel i de franska enskilda järnvägarna, som på det mest
hänsynslösa sätt tagit statens hjälp i anspråk —
statstillskotten på grund af räntegaranti och garanti för utdelning på
aktierna uppgå nu till ett sammanlagdt belopp af betydligt
öfver en milliard francs — samtidigt med att banorna ej
försummat något tillfälle att i sin byggnads- och tariffpolitik
korsa statens planer.
Hvad som hittills har sagts, gäller väsentligen sådana
fördelar och olägenheter hos statsföretagen, som man endast i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
