Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Japanska konstutställningen - Försvarsfrågan efter remissdebatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 165
otroliga uppdrifven handtverksskicklighet spela en sådan
utomordentligt stor roll. Den är värd den största uppmärksamhet, äfven om
man inte utan vidare är villig att falla ned och tillbedja denna konst
såsom den förnämsta på jorden. Vi ha mycket att lära af Östern,
framför allt denna anspråkslösa hängifvenhet för det konstnärliga
handtverket, utan att vi därför behöfva krypa alltför mycket i stoftet.
För vår allmänna kännedom om den japanska konstkulturen bildar
denna vackra utställning emellertid epok.
Herr Staaffs stora anförande i 1911 års remissdebatt
skulle, om det verkligen måste tagas på allvar, på
ett lika oväntadt som afgörande sätt skingra alla
de förhoppningar, som kunnat hysas om
försvarsfrågans lyftande öfver partierna och om enighet mellan landets två
stora partier i fråga om försvarets hufvudlinjer — förhoppningar, åt
hvilka äfven redaktionsartikeln i detta häfte gifvit uttn^ck. Om herr
Staaff i detta anförande framställt det stora partis ståndpunkt, hvars
officielle ledare han är, har därmed blifvit klart, att mellan Sveriges
försvarsvänner och det liberala partiet ett svalg är blifvet befäst
Att meningarna äfven bland goda försvarsvänner kunna gå ganska
vidt i sär i fråga om formerna för försvarets framtidsutveckling på
den en gång lagda grunden, är en själfklar sanning. Men det är
just denna mödosamt vunna grundval, som nu anses böra
undergräf-vas af den man, hvilken för jämnt fem år sedan såsom konungens
främste ansvarige rådgifvare satte som rättesnöre för den nya
försvarsplanen »en gradvis skeende utveckling af försvarsmedlen». Nu
är det ej längre tal om utveckling, nu kräfver han en under civilt
öfverherrskap gjord undersökning af 1901 års program, gående ut på
inskränkning och omläggning däraf, hvarvid han ifrågasätter
behofvet af ens 8 månaders öfvergångstid. Men en partiledare, som vill
upprifva själfva den grund, på hvilken vårt försvar sent omsider
blifvit byggdt, som på det viset hotar att vrida utvecklingen tillbaka
till 1870- och 80-talens hopplösa virrvarr, som antyder ett
framtidsperspektiv med schweiziska milissoldater, omgifna af
undervattensbåtar såsom »hjälpvapnets» hufvudvapen, och med importerad
utländsk sakkunskap reglerande planen för Sveriges försvar — han
sätter därmed på spel resultatet af en mansålders försvarsarbete.
Det vore att tänka bra lågt om det svenska folket att tro, att ens
från den valtaktiska synpunkt, som endast alltför tydligt lyste fram
ur slutorden i oppositionschefens anförande, en dylik politik skulle
visa sig klok; skulle ock så vara, blir ett spel om makten med en
dylik insats ej därför mindre lätt att karaktärisera.
I det längsta vill man hoppas, att det liberala partiet icke i sin
helhet skall visa sig tillfredsställd! med denna magra anrättning
såsom utgörande dess länge efterlysta »positiva försvarsprogram». Att
den i alla händelser ännu icke upphöjts till denna hedersplats,
därom gaf herr Ernst Beckmans anförande i första kammaren tämligen
tvdligt besked, hvilket med odelad tillfredsställelse må konstateras.
Försvarsfrågan
efter
remissdebatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
