Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges försvar - Värnplikt och reservorganisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES FÖRSVAR 85
grafmateriel, hvartill ock hänsyn tagits i årets
statsverksproposition. Men lyckligtvis ställer den verkligt centrala frågan
på landtförsvarets område, rätt fattad, ej i främsta rummet
sina kraf på statskassan.
Uppgiften här — särskildt trängande, alltsedan
unionsupplösningen bragte oss i ett försämradt försvarspolitiskt läge —
lyder, enklast uttryckt, så: hur med minsta möjliga utgifter
skapa en i krigstid starkare här än vår nuvarande? Hvad
som behöfs är i främsta rummet att i farans ögonblick, alltså
vid mobiliseringstillfälle, äga tillräcklig tillgång på tillräckligt
öfvadt manskap med tillräckligt befäl.
För manskapstillgången är lätt att sörja genom en lämplig
ökning af värnpliktsårens antal. Regeringen föreslår i
öfverensstämmelse med kommittén 15 år i beväringen (11 i första
uppbådet i stället för nu 8, 4 i andra) och 9 i landstormen
(nu 8); ett radikalare steg, som gärna också kunde tagas, vore
att äfvenledes upphäfva skillnaden mellan beväringens båda
uppbåd. Intetdera åsamkar staten kostnad eller medför i
fredstid annan olägenhet för den enskilde än besväret af
några ytterligare mönstringsanmälningar.
Knuten ligger i stället i de båda andra momenten:
befäls-anskaffningen och öfningen — men i själfva verket kan den
lösas genom ett grepp. Det är kommitténs stora försummelse
att ej ha gjort allvar däraf. Detta åter sammanhänger med
dess bundenhet vid remisserna. Både generalstabschefen och
generalskommissionen afsågo i sina olika förslag såsom
organisatoriskt slutmål främst en utsvällning af arméns
fredsorganisation, och därför behöfdes kadrer af fast anställda
officerare och underbefäl. Kommittén har troligen — ty tydligt
angifvet finns det ingenstädes — såsom slutmål i stället tänkt
sig vår nuvarande härordning, kompletterad med en för
mobiliseringstillfälle afsedd reservorganisation, men det oaktadt
har den gifvit sig långt ut på kaderökningens väg icke blott
beträffande det högre befälet — där naturligtvis bl. a.
krafvet på högre fackutbildning nödvändiggör ett system med fast
anställning — utan ända ned till korpralsposten. Måhända
kan man också på den vägen få godt befäl — nämligen om
man har råd! Men det är just hvad man icke har. Metoden
ökar kostnaderna och skapar dock ej den tillräckliga tillgång
på befäl för den omfattande reservorganisationen, som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
