Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Utrikespolitisk öfversikt: En händelserik höst. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT
fördärfvande som metodiskt användt stridsmedel. Åtskilliga
tidningsnotiser härom voro otvifvelaktigt sensationellt öfverdrifna,
och åtminstone under strejkens sista skede tog strejkledningen
med en likväl ej fullt öfvertygande moralisk indignation afstånd
från yttringarna af dessa metoder. Anarkister och hvarjehanda
slödder hade väl äfven sin hand med vid dessa våldshandlingar,
men kvar står dock tillräckligt för att motivera den stränga
dom regeringen, parlamentet och den franska allmänheten fällde
öfver den sociala stridens brutalisering genom detta barbariska
stridsmedel. Ej heller kan det med utsikt till framgång
bestridas, att den syndikalistiska franska arbetarrörelsen genom sina
officiella målsmän både fore, under och efter järnvägsstrejken
stundom rekommenderat långtgående sabotering såsom ett
försvarligt och tillrådligt stridsmedel. I dess oskyldigare former
försvaras det t. ex. af Delesalle med motiveringen »lika för lika,
dåligt arbete för dålig betalning». Under strejken
rekommenderade »Humanité» en broschyr af sekreteraren vid Västbanans
järnvägsmannaförening, Renault, hvari detaljerade anvisningar
gåfvos för äfven sådan sabotering af järnvägsmaterial, som
medförde ögonskenlig lifsfara för den resande allmänheten. Och
under parlamentsdebatterna uppträdde bl. a. deputeraden
Bouveri med sin famösa argumentering, att arbetarna i det
sociala kriget ägde lika mycket rätt att »sabotera det nationella
materialet», spränga broar o. s. v., som krigsministern, då han
mot en anryekande fiende i ett nationellt krig anbefallde dylika
åtgärder — och detta i all synnerhet som materialet i fråga
i själfva verket var arbetarnes egendom, »ty deras arbete
skapar det».
En ung medarbetare i »Humanité» afskräcktes ej af sin egen
tidnings titel från att under strejken hetsa till användning af
det »yttersta sabotaget», mord, emot Briand, ett tilltag, som
nödgade tidningens hufvudredaktör, Jaurés, att i kammaren
offentligen framföra en förlägen ursäkt. Försök gjordes
naturligtvis att skylla under järnvägsstrejken förekommande
sabo-teringar på provokation från ordningsmaktens sida eller att
utan vidare förklara dem uppdiktade. Däri får man väl
närmast se ett indirekt erkännande af den inslagna vägens
moraliska förkastlighet. Klumpiga och trefvande motstycken till
dylika undanflykter ha som bekant ej saknats äfven här i
landet, där dock socialdemokratiens ledande män på det hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
