Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Utrikespolitisk öfversikt: En händelserik höst. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT 57
någon afsevärd fetthalt endast kunde spåras i mötesfraserna,
hvilka formades till segerfanfarer långt efter det att återtåget
var i full gång. Den lätthet, hvarmed regeringen efter sitt
bekanta motdrag, »militariseringen», förmådde ett dag för dag
växande antal värnpliktiga järnvägsfunktionärer att åtlyda
inkallelsen under fanorna och emottaga det emblem, hvarmed
deras nya ställning betecknades, tyckes ha förvånat många i
början en smula bekymrade franska iakttagare. Den förklaras
väl naturligast så, att de »militariserade» till mycket stor del
endast motvilligt emottagit den genom en öfverrumpling
beslutade strejkordern och att den farligare risk de efter inkallelsen
löpte och öfverhufvud deras nya ställning för många af dem
tedde sig som ett skydd mot »fredlig öfvertalning» af i det
längsta strejkifrande kamrater. Efter »militariseringen»
upphörde från regeringens synpunkt strejken att existera, och Briand
vägrade också att därefter förhandla med strejkkomitén, innan
formlig underkastelse skett under statens lagar. En af
järnvägsfunktionärernas röster vid parlamentsvalen starkt beroende
»järnvägsgrupp» af radikala deputerade sökte förmå Briand att
frångå den position han intagit, men blef helt kallt afvisad.
Den som har sinne för historiska analogier kan ju leta i sitt
minne efter motsvarigheten härtill under 1909 års svenska
storstrejk!
Regeringens konsekventa fasthet verkade, och dess energiska
åtgärder för Paris’ förseende med lifsmedel hindrade den
från strejkhåll åstundade påtryckningen från en i panik råkad
hufvudstadsbefolkning. Fem dagar efter strejk utbrottet kunde
strejken, som aldrig ens på Nordbanan varit fullt effektiv, anses
faktiskt slut, och följande dag, den 17 oktober, kom
strejk-komiténs beslut om arbetets återupptagande utan att man
ens genom någon »rationell klyfning» sökte bemantla nederlaget
och inge partivänner i aflägsna länder föreställningen om att
reträtten var en glänsande maskerad ny anfallsmanöver.
Regeringen tillkännagaf sin afsikt att fortsätta sitt genom strejken
afbrutna besvärliga medlarevärf mellan järnvägsfunktionärerna
och bolagen, och den fick äfven, om än först efter heta, dess
sammanhållning för framtiden rubbande debatter,
deputeradekammarens gillande af Briands förfarande under strejken.
Om själfva strejkförloppet är ytterligare endast att anteckna
den ymniga förekomsten af sabotering, arbetsmaterialets partiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
