Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svenskt lif. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 GUSTAF STRIDSBERG
anledning att antaga, att han icke äfven i den sidan af sin
begåfning var lika märklig som i den mer förståndsmässiga. Men
när så är, är det också dess mer anmärkningsvärdt, att hans
längtan ej på svenskt manér gick långt bort från hemort och hvardag.
Det är på denna punkt, läsningen af hans bok blir som mest
lärorik. Allt hvad vi känna af svensk historia och af svenskars
öden lär oss — det är ett stort och olycksdigert drag vi där
möta — att svensk begåfnings trängtan främst är bort från det
egna. Bort från den egna torfvans uppgifter, bort från det egna
nuets uppgifter, bort till Miklagård fordomtima, till
Chicagosläktingar nu. Gustaf Vasas son — tillägnande sig allt, hvad han
mäktade fmna mest främmande fint af italiensk kultur, och
på fullt allvar lekande renässans hemma i det snöland, där
hans fader visat hvilken välmåga och karskhet som kunde växa
ur pliktkänsla och välordnad torftighet — är helt säkert blott
en bild af hundraden af svenska storbönders söner, hvilka,
lockade af den bysantiska kejsarstadens sagofjärran, förspillde
gårdar med af tio och tjugo släktled runristade vårdträd. Och
Kristina, riksförslöserskan, tronförlöperskan, affällingen, har i sitt
lif och sin Sverige till undergången ledande regering samlat en
dramatiskt anhopad skuldbörda af pliktförsummelse—utan att därför
ha fått lida synnerligen hård dom af sitt folk, som borde hata henne.
Hon har därtill haft för mycket gemensamt med svenskt lynne.
Det är ett och samma svenska lynne, som donerat
Nobel-rniljonerna till hela världen, medan slantarna räknas en och
en till svensk odlings behof, och som lät svenska skalder söka
bryta det tunga språket till Välska versmått för att omskrifva
en stor samtids svenska öden till främmande mytologi, medan
den nekat oss de skildringar, som kunnat ställa oss öga mot
öga med de män och de dagar, som vi ha att tacka för att vi
äro födda i ett ännu fritt Sverige. Hvar i vår odling och vår
historia vi spana, se vi denna olycksdigra sinnesriktning bort
från det verkligt egna till fjärran och främmande.
Den fattige byskomakaren klagade öfver att vi skördat »ett
rikt arf af skog efter våra förfäder, men vilja icke uppoffra något
för våra efterkommande, utan alla svara, att sådant arbete och
sådan uppoffring ha vi icke råd eller tid till.. . Det är
oförlåtligt tanklöst, att gårdar och torp stå så nakota och fattiga,
utan skydd, utsatta för köld och vindar på vintern och solens
hetta om sommaren. Hvarför kunde icke torpställena vara inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
