Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svenskt lif. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 GUSTAF STRIDSBERG
tiga till ingen ting, ty vi bli ändå icke annat än fattiga arbetare.
Men min enträgenhet verkade likväl på honom, så att han af en
lumpsamlare köpte åt mig ett ark papper och skaffade litet bläck
från apoteket. Så skref Maja Stina Ringberg för mig det första
alfabetet, och sedan Nils Ringberg det andra, och så skref jag emellan
raderna och åter emellan, så länge det fanns rum för en bokstaf.
Och om jag kunde få fatt på någon papperslapp, så gjorde jag på
samma sätt.
Nästa vinter, 1821 eller 1822, kom sjöartilleristen Ahlstedt på
Sjöslätt till Basebo och höll en barnskola. Då fick jag sex ark papper
på en gång och gick till honom i middagsrasten och fick förskrift;
men så tröt papperet och han gick till sitt regemente i Karlskrona,
och min skolgång var nu slut för alltid.
Sedan hörde jag talas om räknekonsten och såg någon sätta upp
siffror, och jag grubblade mycket på huru detta skulle tillgå; men
så kom Petter Samuelsson i Valåkra till Rasebo och brukade en
hemmansdel i tre år, och honom gjorde jag mycket besvär härmed.
Det skedde för det mesta med krita på en brädlapp eller en
husvägg, ty ja^ var alltid försedd med en kritbit, hvar jag träffade
honom. Dess emellan arbetade jag själf därmed, men råkade ofta ut
för krångel, som jag icke kunde reda, och då satte jag upp detta på
en näfverlapp och bar det i fickan, tills jag träffade honom. På detta sätt
arbetade jag, tills jag kunde tämligen redbart räkna de fyra enkla talen,
men mitt lefnadsbehof har sedan aldrig affordrat mig någon vidare
öfning häruti. Jag har efteråt tyckt mig förstå, att det besvär jag gjorde
var honom med detsamma ett litet nöje, ty här var sedan i hela
trakten ingen, som förstod något i denna konst mer än han och jag.
Du tröga och lata ungdom, som nu låter truga på dig kunskaper,
se här huru jag och flera i den tiden fingo leta och kämpa för en
liten obetydlig smula däraf, och likväl var jag före mängden af mina
jämlikar i denna väg.
Den första tanken, som tränger sig på läsaren, är väl, att den
mor, vid hvars spinnrock gossen Jonas fått sin grundläggande
barnalära, hade kraft sitt eget kapitel. Och därnäst, att Jonas’
ord om att han hörde talas om räknekonsten och såg någon
sätta upp siffror och grubblade mycket på, hur detta skulle tillgå,
innehåller en god del af det helas hemlighet. Hvilka
folkhögskolor eller professorer i pedagogik skola väl kunna garantera det
ungdomsgrubbel, som vår andliga växt ytterst i så stor
omfattning beror på?
Om den låga ståndpunkt, på hvilken undervisningsväsendet
stod, är det ej vardt att klaga för mycket i tanke att det var
särdeles uselt här. Ungefär samtidigt med att Stolt växte upp,
yttrade en af Englands mest berömda dåtida förkämpar för
bättre folkuppfostran, mrs Hannah More: — I allow of no writ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
