Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 3 7
Aifbed Jensen: Ur Slavemas Diktvärld Potiska tolkningar. Göteborg 1896. Wettereren &
Kerber.
Herman A. Ring, Främmande toner. Dikter från skilda länder, samlade och på svenska
tolkade. Stockholm 1895. Fröléen & Comp.
Göran Björkman, Ur Portugals samtida diktning. Poetiska öfversättningar. Andra
samlingen. Upsala 1895. Lundequitska bokhandeln.
Genljud från Hesperien. Poetiska öfversättningar. Andra samlingen. Upsala
1895. (Samma förlag.)
Med en berättigad stolthet säger författaren till den första af dessa
öfver-sättnings-samlingar, att »den svenska litteraturen relativt äger en rikare och
bättre poetisk öfversättningslitteratur än något annat land». Bland nutida yngre
författare har ingen mera bidragit till sanningen af dessa ord än han själf.
Huru väl Alfred Jensen gjort sig förtjänt af det resestipendium, hvarmed
Svenska Akademien understödt hans sträfvanden på detta område, därom
af-lägger hans senaste publikation det mest talande vittnesbörd.
Större delen af denna eleganta volym upptages af tolkningen af
Mickic-wiczs ballader och romaner. Med all respekt för den slaviska diktkonstens
erkändt störste klassiker kunna vi dock ej neka, att detta hans ungdomsarbete
— från år 1822 — i och för sig gör föga intryck på den nutida läsaren. En
bland de mest tilltalande af dessa något långtrådiga och väl naivt fantastiska
romanser är nog den bland dem, »Switez-älfvan», som förut stått införd i denna
tidskrift och af hvilken våra läsare kunna göra sig en föreställning om tonen
äfven i flertalet af de öfriga sexton. Det är nog så, som öfversättaren själf
medgifver, att det litteraturhistoriska, ej det estetiska intresset är det vid dessa
dikter öfvervägande. Till sin rätta betydelse komma de därför först, om de
ses i sammanhang med skaldens öfriga diktning och personliga utveckling. Så
mycket mera glädjande är det därför, att vi hafva anledning att blott betrakta
dem såsom en början till ett fullständigare införlifvande af Mickiewicz’s arbeten
med vår svenska bokskatt. Såsom ett önskningsrnål för denna fortsatta
publikation vilja vi framhålla, att den måtte åtföljas äfven af en utförlig
biografisk-estetisk studie öfver den polske nationalskalden. Den polska litteraturen är sà
litet känd äfven för de litterärt intresserade i Sverige, att utan en sådan
sakkunnig vägledning Mickiewicz’s alster icke kunna rätt hos oss blifva
tillgodogjorda. Endast om hr Jensen, vår utan tvifvel främste kännare inom den
slaviska litteraturhistorien, åtager sig äfven denna uppgift, kan han fullt göra till
sanning bland oss sina högstämda ord i inledningen om, att »ännu Polen ej
gått under».
Mera omedelbart njutbara förefalla oss de egendomliga dikter, som
upptaga häftets senare del. Redan i sin föregående samling »Ur Böhmens moderna
diktning» hade hr Jensen lämnat några prof på Jan Nerudas i sitt land så
högt uppburna skaldskap. Nu har han i en mästerlig svensk tolkning skänkt
oss dennes originellaste alster, den lyriska diktcykeln »Kosmiska sånger».
Neruda intager i den böhmiska litteraturen nästan samma plats som
Mickie-wicz inom den polska. Äfven han är sitt lands förnämsta nyromantiker. Men
han uppträdde dock ett fjärdedels århundrade senare, och hans diktning bär
därför ock en vida modernare prägel än Mickiewicz’s ungdomskväden.
Särskildt göra hans »Kosmiska sånger» ett helt och hållet modernt intryck. De
erinra kanske mest om Heine, men utan dennes brustna grundstämning.
Öfversättaren säger i inledningen, att Neruda ej kunnat behärska sitt ämne,
och att hans framställning lider af ojämnheter både i formellt och reellt
hänseende. Äfven om någon sanning ligger häri. så förefaller oss dock detta
omdöme väl strängt. Och månne ej detta beror därpå, att hr Jensen mätt
originalet med en för hög måttstock? Det är väl sant, Neruda har icke i "denna
fragmentariska, lyriska diktcykel förmått »omfatta och konstnärligt återgifva
hela mänsklighetens och världsalltets utveckling och slut». Men har det
verkligen varit skaldens syfte? Tager man dikterna för hvad de äro, en samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
