Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk lyrik.
Verner von Heidenstam: Dikter, 1895.
To» Hedberg: Dikter, 1896.
Axel Lundegård: Dikter, 1896.
Samma intresse, med hvilket vi läsa en utländings resebeskrifning
från vårt eget land, har det ock att höra en främlings omdöme om vàr
litteratur. Vanan har ej för honom nivellerat intrycken, tvärt om förlänar
den främmande synpunkt, hvarifrån han ser våra litterära företeelser, en
ny relief åt dem. De ord, som hvardagsbruket för oss liksom nött ut,
hafva ännu för honom omedelbarhetens behag. Och så är han mera
oberoende än vi själfva af förutfattade meningar och kan därför i mångt
och mycket kanske döma rättvisare i stort, om ock kanske ej i detalj sä
inträngande.
Vi hoppas därför bereda våra läsare ett särskildt nöje, då vi nu
tack vare författarens vänliga beredvillighet äro i tillfälle att låta dem
taga del af följande norska omdömen om några af de mera
representativa företeelserna inom vår nutida svenska lyrik. Kristofer Randers
bör på området i fråga anses mer än vanligt omdömesgill, då han ju
själf är en lyriker af rang. Hans förmåga äfven såsom vitter kritiker ar
för denna tidskrifts äldre läsare nogsamt bekant från den tid, då han till
Ny Svensk Tidskrift lämnade sina förträffligt orienterande norska
littera-turbref.
Red.
Der raader i Norge meget overdrevne Forestillinger om vor
möderne Skjønliteraturs ubetingede Overlegenhed, navnlig i Forhold til den
svenske, — Forestillinger, der dels skriver sig fra det paafaldende o£
nedslaaende Ubekjendtskab til Broderlandets Literatur, som bl. a. yttrer
sig deri, at denne saagodtsom ikke læses uden gjennem Oversættelser,
dels næres af de stærkt chauvinistisk farvede Fremstillinger af Emnet,
som hos os har seet Lyset lige til den sidste Tid. — Hvad Dramaet
angaar, kan nu Tingen ogsaa have sin Rigtighed, — mod Forfattere som
Ibsen og Bjørnson, delvis ogsaa Gunnar Heiberg, har Sverige for Tiden
ingen jævnbyrdige Skribenter at stille op. Paa det novellistiske Omraade
er vi kanske ogsaa endnu de overlegne, skjønt den nyeste svenske Li-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
