Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOK ANMÄLNING AR OCH LITTERÄRA NOTISER.
5»7
Histoire de la littérature anglaise måhända allt för stort utrymme åt
naturskildringen. hur briljant han än må göra den, tillskrifver dess inflytande på
folk- och diktarlynnet en kanske väl starkt predisponerande roll. Men speciellt
när frågan är att förklara ett lynne, som stod i så innerligt samband med
naturen som Bellmans, går Lindgren åt en motsatt ytterlighet. Han vidrör ju
nog både Bellmans natursinne och det naturmålande draget i hans idyller.
Men man skulle dock önska en mera genomförd analys af den alldeles
af-gjorda roll naturen, särskildt Stockholms och framför allt Djur gårdsnaturen,
spelat vid bildandet ej mindre af människan än sångaren Bellmans skaplynne.
Hvad som slutligen, jämte de förtjänster i fråga om innehållet, som här
ofvan framhållits, skänker Lindgrens arbete ett så stort värde, är dess ytterst
lediga, eleganta form. Det är populärt, så att enhvar kan förstå det, lifligt i
skildringen, så att enhvar kan intresseras, men därjämte skrifvet på ett språk
och med en stil, som göra att äfven den mest finsmakande måste ha nöje däraf.
/ A-g.
*
Ola Hansson: En uppfostrar t. Kristiania. H. Aschehoug & C:os Forlag. 1895.
9 Resan hem. (Samma förlag.) 1895. Två delar.
Man känner sin litenhet, när man går att uttala sig öfver en sådan
litterär rese, som ju hr Ola Hansson måste vara, att döma af de lifliga
trum-hvirflar, hvilka ljuda från åtminstone en del af den tyska och engelska pressen,
när hans böcker omtalas. Elaka människor, som hafva en olycklig
benägenhet för att draga ironiska slutsatser af vissa företeelser inom den litterära
fenomenvärlden samt att betrakta dessa under kausalitetslagens synvinkel, kunna
ej låta bli att draga på mun, då de erinra sig Levertins dråpliga replik till
Ola Hansson, som gratuleras till den weddingtrip han gjort i den tyska
pressen. Ola Hanssons skizz »Husvill» är »ett moget, stort konstverk», heter det i
»Deutschland»; Ola Hansson är »en mästerlig essayist och en psykologiskt djup
novellist», påstår »Nord und Süd»; »Ola Hanssons forskaröga tränger in i
människosjälens hemligaste vrår», utbrister »St. Petersburger Zeitung» o. s. v.
Laura Marholm (fru Ola Hansson) prisar i öfversvallande ordalag Mrs
Egertons »Keynotes». och Mrs Egerton har i sin tur icke superlativer nog åt
Ola Hansson i det förord (»antagligen på hr H:s egna uppgifter baserade
företal», heter det i Göteborgs H.-T.), som inleder hennes öfversättning af hr
Hanssons . »Ung Ofegs visor». Där säges det om honom, att han är »en af
vår tids märkligaste författare», den yngsta, men också »den mest frappanta
personligheten bland de skandinaviska författarne». »Med sin bok »Sensitiva
amorosa» har han brutit ny mark i litteraturen: den fysiologiska mysticismens,
hvarmed han lodade större djup i det mänskliga lifvets mysterier, än ens
Ibsens, Björnsons eller Strindbergs problempjeser hade ledt oss till att tro vara
möjligt». — »På få år», heter det vidare i nämnda företal, »nådde han en
ledande ställning som poet och kritiker i den nyare litterära skolan», och
»hans rykte spreds från Tyskland till Frankrike.» (Det är synnerligen
glädjande, att de två divergerande och hvarandra så gramse stormakterna funnit
åtminstone något gemensamt: beundran för en tredje stormakt.) Mrs Egerton
sammanfattar sitt slutomdöme om den unge skåningen: »Hans hjärta är fullt
af medlidande, och hans ädla sensitiva själ svarar till hvarje ackord i
mänsklighetens tillvaro .... Han läser människorna, med deras komplicerade
motiv och diibbla tillvaro med förfärande (!) lätthet.» Vetenskapen har, enligt
Mrs Egerton, gjort snart sagdt en oersättlig förlust, då hr Ola Hansson beslöt
sig för att icke varda filosof, fysiolog och siare, men världslitteraturen gjorde
i stället en ofantlig eröfring — och då far man väl trösta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0593.html
