Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK NUTIDSLITTERATUR.
547
man särskildt kan förebrå naturalisterna, är deras deterministiska tendenser, brist
pà smak och en viss saknad af konstnärligt förstånd. Af dessa fel är det första
en svår försyndelse, de andra af mindre betydelse, (våra mest lysande
dramaturger och romanförfattare hafva gjort sig saker därtill). Det är emellertid
icke vårtorna på ytan, utan det inre, som är det väsentliga.»
Om den engelska realismen säger Senora Pardo Bazån bland annat:
»Den största stjärnan på det brittiska firmamentet, Shakespeare, dref realismen
till en punkt, dit kanske ej ens Zola skall våga följa honom .... Walter
Scott är ett enstaka fenomen i den engelska litteraturen eller snarare ett barn
af en annan nationalitet, alldeles skiljaktig den skotska nationaliteten, som är
drömmande, idealistisk, poetisk lika mycket som den engelska är praktisk och
utilistisk. Med all säkerhet, Walter Scott har icke haft någon direkt inverkan
af Shakespeare än mindre af den praktiska och prosaiska de Foe. Walter
Scott är barden, som lefver i det förgångnas starkt purpurfärgade ljus, såsom
uti en bländande solnedgång, som väcker till lif historien och legenden och
ej fordrar af dess verklighet mera än den glänsande fernissa, som af
romantiken kallas lokalfårg. Med ett ord, det är riddartidens sista sångare, The
last minstrel.»
Sedan Dickens, Thackeray, Bulwer m. fl. karakteriserats, uppehåller förf.
sig länge vid George Eliott, såsom Englands förnämsta romanförfattare, som
så mäktigt höjer sig öfver de dussintals författarinnor, som »årligen komma
de Londonska tryckpressarna att sucka under frukterna af deras vulgarism»,
och sedan bevis framlagts för den engelska litteraturens realistiska traditioner,
påpekar förf., att huru realistiska de engelska romanförfattarna än äro, finnes
hos dem alltid en moralisk afsikt, en åtrå att förbättra, att omvända, hvilket
beröfvar dem denna lugna objektivitet, som är så nödvändig för att skapa ett
konstverk af opersonlig iakttagelse enligt realistisk metod. Romanen, med
sina obligatoriska tre tjocka delar, har för engelsmännen blifvit en
nödvändighetsartikel till dagligt bruk liksom biffsteken, men den måste vara ett eko af
läsarens åsikter och sträfvan, hafva en religiös, politisk eller moralisk uppgift.
Romanen måste sålunda vara filosofisk — Charles Reade, republikanskt
socialistisk — Joshua Davidson, teologisk — Charlotte Yonge, fantastisk — Anna
Radcliffe, historisk — i Walter Scotts genre, hvarjämte geografer,
landskaps-eller marinmålare, som följa Fenimore Cooper, Mayne Reid, Marryat och
»andra kaptener» äfven kunna glädja sig åt synnerlig ynnest hos detta
»koloniserande turistfolk».
»Om», fortsätter förf., »något af dessa behof tillfredsställes, blir den
materiella behållningen för författarna lysande . . . och i stället för att taga an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
