Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 546
Därefter redogör förf. för romanens utveckling, sagan och fabeln, den
antika romanen, riddarromanen, pikareskromanen, encyklopedisternas roman
o. s. v. ända till George Sand och den allra nyaste tiden. Utförligt behandlas
La Comédie humaine, lejonparten är dock tilldelad Goncourt, Daudet och Zola.
»Det är en ofta förekommande villfarelse hos realismens motståndare»,
skrifver förf., »att förblanda två alldeles skilda saker: osedlighet och råhet.
Det osedliga är det som eggar till last — det råa allt det som strider mot
vissa finare förutsättningar, grundade i de sociala förhållandena — det senare
är svaghetssynd, det förra dödssynd.»
Beträffande kritiken öfver Zola anmärker förf., att de kritici, som skrika
mest mot naturalismen, icke varseblifva de fördärfliga frön till determinism, sora
gro i Zolas trädgård, men framhålla såsom en svår synd hos honom, att hans
böcker icke kunna sättas i en-ung flickas hand. »Välan!» utropar förf. »Det
kräfves till en början att klargöra, om det är bättre, att unga flickor lefva i
paradisisk okunnighet eller lära sig känna lifvet med dess klippor och skär för
att lära undvika dem. Detta problem, som de flesta andra, löses i hvarje
särskildt fall efter för handen varande omständigheter, emedan det finnes lika
många skiljaktiga karakterér som unga flickor, och hvad som lämpar sig för
en, kan vara ödesdigert för eh annan, hvadan inga absoluta regler kunna
uppställas. Det är här som med födoämnena, hvarje ålder och hvarje måge
kräfver olika. Att fördöma en bok därför, att icke alla unga flickor kunna därur
hämta intellektuell näring, är som att kasta ut genom fönstret ett köttstycke,
därför att ej dibarn kunna äta däraf..... För mig finnes ingen annan moral
än den katolska, och dess föreskrifter synas mig rena, rätta, sunda och
fullkomliga. Det vill säga, om en författare grundar sin sedelära på Hegel,
Krause eller Spencer, anser jag det fördärfligt. Roysseau, George Sand,
Alexandre Dumas fils och hundra andra romanförfattare, som uppställas såsom
läromästare i moral, som skrifva tendensromaner, hvilka af läsaren tagas på
fullt allvar, håller jag för långt mera ödesdigra än Zola...... Romaner
sådana som Den vandrande juden eller Parisermysterier äro genom sin
sam-hällsfientliga och irreligiösa karakter ingalunda mindre omoraliska än Nana ....
Långt ifrån att svepa någon gloria omkring passionen och särskildt omkring
den kärlek, som går utom pliktens gränslinje, hafva realisterna bemödat sig om
att beröfva den alla illusoriska slöjor, att visa dess faror och dess fulhet, att
förminska dess dragningskraft..... Med ett ord, naturalisterna äro hvarken
revolutionära utopister eller systematiskt gudlösa. De hafva icke listens
apoteos till mål, upphetsa ej hjärnan, fördärfva ej hjärtat, enervera icke intelligensen
genom att måla en skenvärld och gifva afsmak för den verkliga. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
