Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. __421
början endast såsom i en vaporös lointain. Teckningen af henne och hennes
mystiska kärlek till Ängel står genom känslighet och idealitet i bjärt kontrast
till det skarpa gisslandet af Madridsocietetens laster, som den stränge
enstöringen i Polanco här målat i så starka färger och icke som han eljest
brukar — efter lefvande modell.
Det kan icke förnekas, att dialogen mellan de förnäma damerna löper
icke så lätt som mellan Sr. de Peredas bergsbor, sjömän och landtbor, och
stilen är icke så naturlig och frisk, som när han skrifver om det han älskar.
Romanen mottogs icke med något enstämmigt bifall. Under det den
ultramontana kritiken tog boken lifligt i försvar och kategoriskt påstod, att
Sr. de Pereda aldrig öfverdrifver, har den från andra håll fatt ett motsatt
omdöme. Så t. ex. af S:ra Pardo Bazan, som bland annat i sin studie öfver den
spanska kvinnan, La mujer espahola, yttrar: »Det är icke så länge sedan en
af vara förnämsta romanförfattare, Pereda, utgaf en sedeskildring från de högre
kretsarna under titel La Montàlvez, där stora världens äldre och yngre damer
begå de oerhördaste saker. Jag tror, att Pereda, som är en afgjord fiende
till hufvudstadslifvet, tagit inflytande af hvad jag vill kalla provins-legenden*. Om
författaren hade haft någon beröring med den värld han skildrar, skulle
målningen blifvit mera sann och han skulle icke skildrat undantagen som regel.
Damerna blifva ej mycket bättre behandlade af en annan författare af mycken
förtjänst, jesuiterpatern Coloma; men hos honom förklarar kaftanen vissa stränga
omdömen om baler, lustpartier, toaletter och nöjen i allmänhet, som
uteslutande tillhöra aristokratien.»*
Uti La Puchera, 1889, har författaren återvändt till sin hembygd, och
han målar där likasom i Sotileza mariner, men tillika strandbilder,
landskapsvyer med en mångfald figurer af fiskare och strandbybor såsom staffage. Det
hela är ett galleri af mästerliga kabinettstycken.
Sr. de Pereda slår någon gång in på den social-religiösa satiren och
kommer därvid att ge för mycket till lifs af personliga utgjutelser. Så är
förhällandet i Nubes de estio, 1891, som visar en afmattning. Där fattas symmetri»
hufvudmomenten äro icke nog kraftigt och klart framhållna, dialogen något
retorisk och det hela verkar tröttande. Naturligen saknas ej heller här fina
och mästerliga detaljer, men för en roman på Öfver 5®® sidor äro en
San-tanders-flickas små motgångar, hennes faders lilla fåfänga och hennes
tillbed-jares lilla ärelystnad något för tunnt material.
Författaren framhåller här, såsom han tillförene gjort, kontrasten mellan
de sommargäster som komma till Santander, och den bofasta befolkningen,
• Se Sv. Tidskr. 1895. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
