Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 420
I företalet till Sotileza, 1885, säger författaren, att boken är skrifven för
los Montaheses och särskildt för los Santanderinos, men äfven andra kunna
älska och förstå hafvet och bergen och njuta af ett konstverk som boken är.
Ett släkte, som födts och fostrats vid hafvets brus, som lefver ett lif i
oafbruten kamp mot storm och våg, som dagligen utan minsta fruktan ser
döden rätt i ansiktet, som aldrig låter hänföra sig af öfversvallande glädje,
men med resignationens vemod ser i lifvet endast en oafbruten strid, där armen
stärkes och bröstet vidgas, är i Sotileza föremålet för författarens konst.
Hufvudfiguren, Sotileza, skymmes till en början af de många karga
naturerna, som omgifva henne, men författarens stora konst att med några fa
pennstreck teckna en karakter i embryo, ett rop, några ord upprepade som
refräng, är tillfyllest för att visa hvad Sotileza skall blifva.
Karaktererna äro här med ytterlig noggrannhet studerade och
lidelserna satta i stark relief. Starkaste intrycket gör Muergo, ett stycke döpt kött,
rå, grof, djurisk, en figur omöjlig i hvilken idealistisk roman som helst.
Beundransvärdt är Sr. de Peredas sätt att göra honom intresseväckande, att afvinna
honom ädla och mänskliga instinkter, att omskapa honom under inverkan af
det ljus, som utstrålar från Sotilezas ord och kärlek.
Det är stor konst i denna teckning af lifvet sådant det är med godt och
ondt, utan alla förföriska slöjor, utan förtviflans skuggor, utan hvarken
optimism eller pessimism.
Sotileza synes också blifvit såväl af kritik som publik mottagen med
enstämmigt bifall, hvilket däremot icke blef förhållandet med La Montdlvez.
som utkom 1888, sålunda samtidigt med Paul Bourgets Mensonges, som
behandlar ett analogt ämne, en förnäm dams lif i mänskligt elände. Sr. de Pereda
behandlar dock ämnet på ett helt annat sätt än Bourget, ty Peredas naturalism
är icke fransk, det erinrar då vida mer om Leo Tolstoys, exempelvis i hans
Anna Karenina. Tolstoy och Pereda förete också rätt många likheter. Hos
båda samma motvilja för hufvudstadslifvets buller, ytlighet, förkonstling, samma
kärlek till landets frid, icke för att i lugn vegetera men för att suga dess
sunda näring; båda äro ock moralister.
La Montdlvez är historien om en kvinna allt ifrån hennes födelse till den
tid, då illusionerna flytt och straffet logiskt följer.
Romanen synes lång — 450 sidor — men är i betraktande af den långa
tidrymd den skildrar koncentrerad. Den omfattar nämligen tre släktled.
Förfädernas egenskaper och uppfostran analyseras, hjältinnans, den brottsliga
modern, handlingar motiveras. Straffet för moderns laster drabbar en afgudad,
ren dotter. Denna, Luz, uppträder först sent i romanen och skönjes till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
