Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK NUTIDSLITTERATUR.
417
att Sr. de Peredas afgjorda fiendskap mot all parlamentarism och mot 1868
års revolution framlyser.
Det är förunderligt, att författaren, som så förträffligt skildrar folkets lif
och därvid visat sig äga ett hjärta, som klappar varmt för allt dess sträfvande,
och som äfven af detta nordspanska folk lär högt uppbäras och älskas tillbaka,
fortfarande anser denna klass oförmögen till allt deltagande i offentligt lif.
Och författarens ultramontana och reaktionära åsikter framträda mer och
mindre märkbart i hans flesta arbeten.
I Don Gonzalo är det den politiska farsen, som, beröfvad alla förföriska
höljen, i all sin skamliga nakenhet med obarmhärtig grymhet gisslas.
Kompositionen är god, personerna lifslefvande och beskrifningen på
milieun, seder och bruk som vanligt förträfflig. Teckningen af Coteruco de la
Rinconada i La Montana med sin rika förg, fina konturer, känsliga clairobscur
är sådan, att en främling, som läst boken, icke kan gå vilse i denna trakt.
Skildringen af en värdshusscen lämnar samma lefvande intryck som en målning
af van Ostade, och personerna äro reproduktioner efter naturen, erinrande om
den stora spanska målarkonstens bästa porträtt.
Beundransvärdt naturligt och ledigt flyta också samtalen mellan
bypatri-arken D. Romån, inkarnationen af traditionella dygder, generös och nobel,
den pedantiska Don Gonzalo, trivial och oduglig t. o. m. till det onda, den
ovanliga D. Lope, en gigantisk karäkter, som kanske skulle blifvit osannolik
i mindre skickliga händer, den intriganta landtbon Rigllelta, så full af list och
knep, och Carpio och Lucas och hvad de allt heta. Där skimrar oupphörligen
fram författarens sorg. öfver nya strömningar, som skölja bort de patriarkaliska
sederna och bruken i den lilla bergsbyn, utan att ersätta dem med hvad
bättre är.
Så väl som Alarcön, Valera och Galdös har äfven Sr. de Pereda
behandlat religiösa konflikter. Så är förhållandet i De tal palo tal astilla, kanske
den minst realistiska af de Peredas romaner, som utkom 1880. Trons
representant är här den mest kunniga, taktfulla, kloka, katolska och vackra flicka
i hela La Montafia, Agueda, som dock förefaller något bigott och fadd trots
sin bildning, som ehuru hon är half teolog väl kan bli en god husmor men
mycket litet såsom hustru åt en intelligent man. Hennes tillkommande,
Fernando, representerar fritänkeriet, är uppfostrad till voltairian, studerar medicin,
håller ett antireligiöst föredrag i El Ateneo. hvarvid han förnekar underverken.
Hon försvarar naturligtvis mirakelteorien, då han för henne redogör för sina
åsikter, och den strid, som utkämpas mellan de båda älskande, gäller icke
religionen utan fastmer fanatismen. Fernando beslutar att omvända sig till Aguedas
Svensk Tidskrift 189;. 7. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
