Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359 ATTERBOM FÖRE UPS A LATIDEN.
då den yngre säger nej, uppläser den äldre det utantill. Han gör det
så, att den andre smittas af hans hänförelse: ingendera märker poemets
gammalmodiga stil, de äro båda öfverväldigade och hafva fått röna poesiens
hänförelse tillsamman.
Den äldre af de två var Hedborn, den yngre Atterbom.
Det kom visserligen hinder för en full förtrolighet dem emellan under
Linköpingstiden — Atterboms närmaste kamrater utsatte Hedborn för en
parodi, och så hände, att Hedborn skadades i Atterboms ögon. Atterbom
medgifver själf, att endast omogenheten af hans ålder därvidlag kunde
ursäkta honom. Men senare — i Upsala, dit Hedborn kom året efter honom
själf, och i Åsbo — förstod han så mycket fullare kamratens poesirika natur och
intressen, "den högst enkla hemligheten af hans barnglada och barnfromma
innersta".
Så förbereddes redan i Linköping till en del det Auroraförbund, som
sedan skulle ingripa så kraftigt i vår vitterhets utveckling — det "fria,
öppna ynglingaförbund, som kallades fosforister" (Geijer) och som, med
alla sina fel, sitt öfvermod och sin omogenhet, dock företedde en rent idéell
hänförelse, en trofast och entusiastisk ynglingavänskap, ur hvilka vi än i
dag kunna ösa hänförelse och ungdom.
Atterbom afgick till Upsala den 18 september 1805. Det var då för
tiden en lång resa fram och tillbaka, i synnerhet om jularne — på skjuts
genom Uppsveriges allvarsamma natur, genom vintermörker och tysta
skogar. Vi skola emellertid ej följa honom till hans blifvande valplats utan
stå här vid gränsen af vår skildring. Jag upprepar blott, att hans närmaste
anhörige afledo, Kernell och fadern 1807, mormodern 1808, modern 1810,
så att ynglingen mer och mer kände sig som en rotlös planta hemma bland
minnena. Morfadern kvarlefde dock ännu länge därute.
Atterboms Linköpingstid innefattar år, som äro viktiga särskildt för
personer med tidig utveckling. Hans andliga framsteg ha varit betydande
och mycket öfverskridit skolbildningens triviala råmärken; vid femton år
kallas han "en lärd på egen hand".
En brist hade dock denna utveckling i sin ensidigt inåtvända
karakter. Väl hade gossen alltifrån barndomen stått ansikte mot ansikte med
den stora naturen, och hans skaldesinne bevarade honom från att
någonsin släppa den geniala totalsynen på henne. Men detta förhållande var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
