Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__
UNDERVISNINGEN I HISTORIA. -336
afgångsexamen (»studentexamen») samt icke heller låta det ingå i denna:
I stället kunde historien tagas föredragsmässigt (med stöd af läro- eller
läsebok och naturligtvis i förening med förhör och repetitioner) samt
ele-verna på så sätt vänjas vid att följa med föredrag, hvilket kunde vara en
öfvergång till akademiskt studiesätt. Statskunskap och kommunallagar borde
förenas med studiet, och måhända kunde ämnet företrädesvis behandla
tiden efter 1789. Jag åsyftar härmed, att dessa lektioner skulle göras
till kära, efterlängtade högtidsstunder i veckans trägna arbetslif bland de
ansträngande examensämnena. Historisk, fosterländsk och human
lifsåskådning, som ju borde vara det ideella bandet mellan läroverkets alla
ämnen, kunde kanske då verkligen grundläggas och för de mest mogna
af skolans lärjungar (de två öfversta klassernas) blifva en personlig makt 1
i deras lif. Nu spelar historieundervisningen ingen roll ur denna syn- !
punkt. Ty kan man egentligen säga, att våra läroverk lägga an på att
gifva sina lärjungar idealer? Sträfvar läroverket konsekvent och syste- I
matiskt därefter i sin dagliga undervisning? Eller kommer ej detta mål
endast då och då fram vid högtidliga afslutningsakter i tal af eforus eller
rektor ?
Användas några lärotimmar att företrädesvis utveckla en bestämd
svensk och human lifsåskådning, eller är skolan blott ett
kapplöpningsfält, där ryttarne, såväl mindre som större, träneras för att hinna fram
till det stora, högviktiga målet — en examen!? Mig tyckes, att något
abstrakt, blodlöst och formalistiskt i icke ringa mån vidlåder vår högre
undervisning, och jag är icke öfvertygad om, att denna i allo hvilar pà
säkra psykologiska grundvalar.
Skäl vore kanske att öfverväga, om icke äfven historia borde i
seminariernas öfversta klass föredragas på annat vis, än hvad väl nu sker,
så att t. ex. sådana undervisningsmål sattes, som jag i detta föredrag
sökt utveckla. Mera humanistisk lefvande blefve då blifvande
folklärares bildning, mindre schablonmässig och torr.
Och hvarföre icke äfven i officersskolorna? Jag har tyckt mig märka,
att officerare icke sällan hafva tämligen ringa historisk bildning och
historiskt intresse, en brist som gör sig märkbar t. ex. äfven i deras
fosterlandskärlek. Denna är för litet vid, för starkt begränsad af en
ensidig kårandas fördomar och icke närd af grundlig och lefvande
bekantskap med hela folkets historiska lifsutveckling.
Kanske någon mot hela den uppfattning, som uttalar sig i detta
föredrag, riktar den invändningen: »synpunkten är allt för subjektiv, för
litet objektiv».
Nå väl, jag medger det gärna. Men jag menar, att subjektiv
metod passar bäst i skoluppfostran, den objektiva hör hemma vid
universiteten och i vetenskapen. Jag tror, att det blir fuskverk att använda pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
