Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
"Hinduen är emellertid ärlig. Han finner sig ej hågad att gömma sig
under sofisterier. Han är käck nog att manligt möta frågan. Och hans
svar är: Jag vet icke. Jag vet icke, huru den fullkomliga varelsen, själen,
kom att tänka sig som ofullkomlig, som bunden vid och likställd med
materien. Men sakförhållandet är där; en hvar ser sig som kropp. Något
försök till förklaring, hvarför iag är iklädd denna lekamen, göres af oss
ej. Svaret, att det är Guds vilja, är ej någon förklaring. Därmed är ej
mer sagdt än med detta: ’Vi veta icke\
"Människosjälen är evig och odödlig, fullkomlig och oändlig, och
döden betyder allenast ombyte af medelpunkt, af en kropp mot en annan.
Det nuvarande kroppslifvet bestämdes af vårt handlingssätt under det förra,
det nästa kommer att bestämmas af vårt nu pågående — och så äfven
framgent — upp eller ned, från födelse till födelse, från död till död.
"Men — en annan fråga — är människan en liten båt i en storm,
lyft ena ögonblicket på en vågs skummande kam och nästa ögonblick
nedstörtad i en gapande klyfta, vräkt fram och åter på goda och onda
handlingars omedgörliga vink, ett maktlöst, hjälplöst vrak i ett ständigt rasande,
ständigt forsande strömdrag af orsak och verkan, en usel mal under
kausalitetens framrullande, allt ä sin väg krossande hjul, hvilket ej väjer för
änkors tårar eller för faderlösas skrik? Hjärtat våndas vid föreställningen.
Naturens lag är emellertid denna. Är här intet att hoppas? Finnes här
ingen undflykt? — Så ljöd ropet ur det förtviflade hjärtats djup. Och
det nådde upp till förbarmandets tron. Och ord af förhoppning och tröst
kommo hit ned som ingifvelse hos en vedisk vis. Och denne trädde fram
för världen och förkunnade världen med hög röst de glada budskapen:
’Hören, I barn af oförgänglig salighet, och I, som hafven högre världar
till hem! Jag hafver funnit Den Gamle, som är bortom allt mörker och
alla villor. Och af att känna honom allena skolen I frälsas från att dö
igen. Oförgänglig salighets barn! Hvilket ljuft, hvilket förhoppningsfullt
namn detta är!’
"Bröder, låten mig nämna eder vid detta ljufva namn: oförgänglig
salighets arfvingar! En hindu vägrar att benämna eder syndare. I ären
Guds barn, medinnehafvare af ovanskligt väl, heliga och fullkomliga
varelser, I ären jordens gudomligheter.
— — — "I ären ej stoft, I ären ej kroppar; stoftet är er tjänare,
icke I stoftets tjänare. I denna mening är det, som vedasanningarna
förkunna, — icke någon fasaväckande sammanfattning af lagar utan tillgift,
icke ett ändlöst fängelsetillstånd af orsak och verkan, utan detta: att vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
