Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
är underkastadt den omvandling, som vi pläga kalla förgängelse. Således
skulle också Gud dö. Något tidsskede har då aldrig varit, under hvilket
ej funnits skapelse. Låt mig bruka en bild. Skapelse och skapare äro
tvenne lif utan början eller slut och parallelt följande hvarandra, och Gud
är styrelsen, är en alltid verksam försyn, af hvars makt systemer efter
systemer vecklas ut ur kaos för att vara i gång en tid och därpå förgås.
Detta är, hvad hindugossen i sin guru hvarje dag reciterar: ’Solen och
manen skapade Herren efter andra- solar och månar’. Och det stämmer
med naturvetenskapen.
"Här står jag, och om jag sluter mina ögon och söker tänka mig min
egen varelse, jag, jag, jag —, hvilken föreställning får jag?
Föreställningen om en kropp. Är jag då endast en sammansättning af materia och
materiella krafter? Vedasvaret är ’nej’, jag är en i en kropp lefvande
ande. Jag är ej kroppen. Kroppen skall dö, men jag skall icke dö. Här
är jag i denna kropp; och när den en gång skall fattas mig, skall jag
fortfara att lefva. Och likaså har jag haft en förtid. Själen skapades ej af
intet. T}’ skapelse betyder sammansättning; och detta åter betyder en
framtida upplösning. Vore själen skapad, då måste den äfven dö.
Således, den är icke skapad * — —.
— — "Detta är hinduens tro pä, att han är en ande; honom kan ej
svärdet genomstinga, ej elden bränna, ej vattnet smälta, ej luften uttorka.
Och denna själ — hvarje själ — är en cirkel; hvars gränslinje eller
omkrets ej står att finna någonstädes, men hvars medelpunkt förlagts i en
kropp, och döden är ombyte af medelpunkt från kropp till kropp. Ej
heller är själen som sådan bunden af materiens betingelser. I sitt väsentliga
är hon fri, obegränsad, helig, ren och fullkomlig. Men på ett eller annat
sätt har hon själf bragt sig ned i stoftbojan och betraktar sig sedan som
stoft. Hvarföre!? — det är frågan —, hvarföre kom den fria, fullkomliga
och rena varelsen under materiens träldom? Hur kunde den fullkomliga
lockas att tro sin ofullkomlighet?
"Man har skyllt hinduen för att undvika frågan eller bortförklara den.
Andra tänkare åter åberopa för hennes besvarande vissa högt stående vise
mäns auktoritet. Men namn äro ej förklaringar. Frågan är kvar: hur har
det fullkomliga öfvergått till på sin höjd kvasifullkomligt ? Hur kan det
absolut rena förändra ens ett mikroskopiskt grand af sin natur?
* Här förekommer något om brahmaismens och buddhismens kända andevandringslära
eller metempsykosis: beroendet alltjämt vid hvarje jordisk födelse af en tidigare lifsuppgilts
lösning, af individens kraftutveckling eller kraft förslös ning i något föregående lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
