Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 _ UR SJÄLSLIFVET.
nog äfven dess åskådande göra på oss ett gripande känslointryck. Ytterst är
det därför endast inför ytligheten, som något ter sig torrt .och prosaiskt.
Själfva tyngdlagen kan gifva upphof till natursvärmeri. Eller uppträder
icke inför den tänkande naturens universella lagbundenhet med ett imponerande
majestät, som kan väcka en hardt när religiös stämning?
Det är därför ej så sagdt, att ens världsåskådning blir »nyktrare», i samma
mån som den blir mekanisk. Äfven materialismen har haft sina svärmandar
och vederdöpare.
*
Fichte fattade allt såsom Jaget och dess skapelser. Nu har det
däremot blifvit modernt inom vetenskapen — så omodernt det än fortfarande ma
vara inom lifvet — att stryka bort allt jag, och detta äfven ur uppfattningen
af människans eget själslif.
Liksom man upplöser naturen i atomer, vill man upplösa själen i enstaka
förnimmelser, känslor och viljeyttringar. — Ja, men dessa äro ju blott
yttringar af själsverksamheten, växlande och flyktiga sätt, hvarpå själens lif fungerar,
så invända anhängare af ett äldre åskådningssätt. Hvad är den perdurerande
enheten, substansen, under alla dessa växlingar?
Det finnes ingen sådan, svarar YVundt och hans liktänkande. Det
linnes intet jag, ingen substantiell själ. Själslifvet är blott ett skeende. Heraklit
hade mera rätt, än han själf förstod, då han sade sitt IlàvTa pet. Hvad i var
inre erfarenhet är gifvet är den förbiflytande floden af psykiska händelser,
verksamheter, utvecklingsmomenter; substansen, den enhetliga själen, är blott
en »metaphysische Zugabe».
Men — genmäla vi återigen — är det då »metafysiken», som gifvit en
hvar af oss den outplånliga föreställningen om hans jag, om denna varelse,
som han vet vara den samma i dag som i går, i år som i fjol, trots alla
förändringar?
Och hur skall man märka, att floden flyter framåt, om man icke har
någon fast punkt att jämföra den med V Om intet hos oss vore perdurerande.
hvar skulle vi då ens få föreställningen om förändringarna inom själslifvet?
Hålla vi oss till erfarenheten, så är hvarje förnimmelse gifven såsom
någons förnimmelse och likaledes hvarje känsla, hvarje viljeyttring. En tanke,
som blott flyter förbi, som sålunda ingen tänker, är icke gifven i vår
erfarenhet; ja, vi kunna icke ens föreställa oss den.
Substansföreställningen är uppkommen pä grund af vår egen inre själf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0252.html
