Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är icke utan, att man hos Gordon finner en del slående
likheter med Karl XII. I sedlig renhet, flärdlöshet och gifmildhet, i
öfverdådigt mod och härdade vanor tåla de väl att jämföras. Men
egendomligt förefaller det, att denne möderne engelsman med sitt ljusa,
sympatiska väsen också i fråga om sitt innersta känslolif företer en
beröringspunkt med vår kärfve hjältekung. Liksom Karl XII:s syster, Hedvig
Sofia under hela sitt lif stod honom närmast af alla, så var Gordons
ännu lefvande syster, miss Augusta Gordon, sin brors enda förtrogna
vän. I sina talrika, nu i tryck utgifna bref till henne har han nedlagt
de djupa religiösa erfarenheter, den lekande humor och den nästan
barnsligt veka ömhet, som bilda några af de utmärkande dragen i hans
karakter. Sin brefväxling med hemmet försummade Gordon aldrig, trots
sina många offentliga åligganden och sina vidsträckta resor, »icke ens i
öknens hetta, när fiendens kulor hveno kring hans tält, i en köld så
stark, att bläcket ville frysa i pennan». Hans plikttrohet som
brefskrifvare skulle nu snart åter komma att tagas i anspråk, då han efter de
jämförelsevis lugna åren i Gravesend kallades till vidsträcktare
verksamhet å främmande orter.
Den i oktober 1871 utnämndes han till Englands fullmäktig i
Donau-kommissionen och stannade därpå två år i Galatz, sysselsatt med
kanaliseringen af en bland Donaus mynningar, den djupa Sulina-armen.
Det var under denna tid, som Gordon 1872 vid ett besök i
Konstantinopel sammanträffade med Egyptens nuvarande premierminister, Nubar
pascha, som hörde sig för, om Gordon skulle vilja bli efterträdare åt
sir Samuel Baker såsom guvernör öfver den egyptiska delen af
ekvatorial-Afrika för utrotande af den därstädes härskande slafjakten. Då anbudet
följande år förnyades, erhöll Gordon de engelska myndigheternas
samtycke och afreste hösten 1873, samma dag, som underrättelsen om doktor
David Livingstones död nådde England. Hans svarta tjänare hade funnit
honom död en morgon, knäböjande vid sin bädd, ensam midt inne i det
mörkaste Afrika, nedböjd af arbete och mödor i kristendomens och
vetenskapens tjänst. »Livingstone hade dött med en bön, att Gud måtte
förbarma sig öfver Afrika och ditsända en befriare», säger förf. »Det
förefaller nästan som en bönhörelse, att Gordon samtidigt rustade sig
att upptaga striden mot den stora orättvisa, som den ädle missionären
ytterligare afslöjat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
