Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN. 154
genombrytande af evolutionens orubbliga lag, enligt hvilken hvarje varelse
är från början till slut inpassad i den fasta kedjan af orsaker och
verkningar i en naturprocess, bredvid eller öfver hvilken någon orsak till
tillvaro och utveckling icke finns eller kan finnas. Huru mycket han än må
hafva »hållit sig öppen för de moraliska och religiösa krafter», som sedan
de vunnit inträde i mänskligheten erbjuda sig åt hvar och en, så är det
dock icke tänkbart, att han till själfva sitt innersta väsen skulle vara höjd
öfver vanliga människor. Alltigenom af mänsklig art, kan han icke
tänkas vara i besittning af något, som öfvergår det rent mänskliga måttet
af anlag och krafter, värdighet och makt, och den gudomliga bakgrunden
i hans personlighet (»Gudomens fullhet>), i kraft af hvilken församlingen
tillbeder honom såsom sin Herre och sin Gud, måste anses vara en ren
omöjlighet. Att i honom var evigt lif, låter visserligen säga sig, men
endast i den mening, som detsamma kan utsägas om hvar och en, som
utöfvar »altruismen* och i samma mån som han utöfvar den. Det som
berättas om hans under, för såvidt de ej till någon del kunna hänföras
till en magnetisk eller hypnotiskt-suggestierande inverkan, kan ej vara
verkligt, ty evolutionsteorien känner icke till andra verkningar än de af
rent naturliga orsaker betingade. Sammalunda måste hans uppståndelse,
framförallt om man fattar den såsom hans döda kropps lefvandegörelse,
hänföras till sagans område och kan endast ha en symbolisk betydelse.
Och att han skulle vara den i människonatur uppenbarade, världsskapande
»intelligensen», det är det omöjligaste af allt, ty i sådant fall skulle denna
intelligens icke längre vara i universum immanent, och naturen således
vara blottad på den osynliga makt, som är dess innersta väsen, bär den
och reglerar dess evolution. Med ett ord, den alldeles exceptionella
ställning, Kristus såsom Guds son i eminent mening, trots hans sanna
mänsklighet, intager i världen, är alldeles oförenlig med en teori, som ej vet
af någonting annat och högre än en sträng lagbundenhet i enlighet med
naturens väsen att vara enheten af alla fysiska och psykiska krafter, som
finnas till.
Men än mer; evolutionens Kristus kan icke, såsom kristendomen
framställer honom, vara människosläktets här i tiden oupphinneliga ideal.
Han skulle nämligen i sådant fall vara den sedligt-religiösa evolutionens
spets, dess absoluta höjdpunkt. Detta låter icke tänka sig. Ty om så
vore, så skulle släktets historia ha nått sitt mål, och vi ingenting vidare
ha att göra på jorden. Detta framgår däraf, att evolutionen, enligt
Drummond, numera är etisk-religiös, hvadan den, om Kristus är idealet, måste
anses vara afslutad. Då den likväl ännu pågår och oändligt mycket
återstår, innan den i etisk-socialt afseende hunnit ens tillnärmningsvis dit den
väl bör hinna, om något fullkomligt skall hafva uppnåtts, så kan
fullkomligheten ej i Kristus ha blifvit uppenbarad. Midt i evolutionen kan väl
ej dess slutpunkt ligga. Lika litet som evolutionsläran kan antaga ett
ursprungligt rättfärdighetens och lycksalighetens tillstånd i
människosläktet, från hvilket ett affall och därmed ett nedsjunkande i råhet ägt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
