Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13° FRAMTIDSKAMPEN MELLAN DEN HVITA OCH DEN GULA RASEN.
okända syften, eller må den rationalistiska åskådningen, diametralt
motsatt den teistiska, sätta människan som medelpunkt, i det den angifver
utvecklingen af människosläktets historia såsom resultat af den fria
människoandens arbete och tror sig genom förnuftet kunna anvisa människan
hennes vägar och hennes mål; må slutligen den tredje, den
naturalistiska, åskådningen betrakta människan såsom en ofri del af naturen i dess
helhet och söka utforska de naturlagar, efter hvilka mänsklighetens
utveckling försiggår i utstakade banor — allt detta kommer på ett ut. Om
en högre hand, om naturlagar, om människans förnuft står i förbindelse
med det oberäkneliga, — själfva händelsernas väsen förblir doldt för
allt människoförnuft, och de öfverraskningar som beredas oss äro talrika.
Det skulle bli för långt att här utveckla denna grundtanke hos nämnda
tre åskådningssätt; det vore också öfverflödigt att göra det, ty i det hela
taget skulle en sådan utveckling blott till det yttre uppvisa
skiljaktigheter, men i grund och botten själfva saken bli ungefär densamma. Vi
åtnöja oss derför med att gå denna fråga närmare in på lifvet allenast
frän den äldsta, den teistiska, åskådningens ståndpunkt. Frän denna
ståndpunkt kan man väl påstå, att det ej är det mänskliga förutseendet, som
bestämmer och leder världshändelserna; öfver detta står en högre
försyn; i dess hand hvilar framtiden, och dess ingripande har ännu aldrig
uteblifvit i historien, där det varit af nöden. Planen och ändamålet med
den stora byggnad, hvaraf vår moder jorden blott är en ringa del, känna
vi ej; vi själfva kunna knappast förlikna oss vid arbetare på bygget, och
i denna efter våra begrepp samfällda stora massa af okunnige finnes det
blott några fä utvalde, filosofer, historieskrifvare och skalder, hvilka
världsalltets store byggmästare förunnat att hvar och en efter sin art,
kasta en blick på den väg, där han framleder människobarnen. De se
sig omkring och beundra byggnaden, och när de fått insikt därom, tro
de sin ande upplyst däraf, och då förmena de sig också se, hvad som
möjligen ännu brister, men de hafva dock förtroende till den store
byggmästaren, som allt tillförene styrt och ställt så väl; de veta nogsamt, att
de, i likhet med alla andra människor, ej kunna undgå villfarelser. Så
har det varit, och så skall det alltid vara, så länge världen står.
Hvilken uppfattning vi än må biträda, en är allas vår plikt,
nämligen att hvar och en hålla ut på den plats, där han är ställd, så länge
han kan kämpa, och ända till det ögonblick, då afgörandet kommer,
efter bästa förstånd och samvete fullgöra hvad honom åligger.
Men därtill hör äfven skyldigheten att uppsöka medel att efter våra
krafter afvärja den fara, som vi tro oss hafva skådat. Ty vi skola ej
blindvis lita på försynen, utan så mycket som möjligt söka göra det
bästa bruk af den förmåga och de tankar, den gifvit oss. Hvad angår
den hotande sammanstötningen mellan den hvita och den gula rasen,
synes en utväg erbjuda sig. Jorden har ännu rum nog att mottaga och
föda hundrade- och tusentals millioner människor, så framt alla dessa
Svensk Tidskrift zSpj. j. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
