Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
deras ungar kan föda sig själf; de måste söka modern, och modern kan
ej annat än söka dem. Sedd från fysiologisk synpunkt kallas denna
oemotståndliga makt laktation, från etisk synpunkt kärlek. Inom djurvärlden
löses emellertid snart bandet emellan moder och barn. Icke så inom
människosläktet. Då det första mänskliga barn föddes, inträdde i världen
det som fattades för människans komplettering: en lärare i tillgifvenhet.
Det må vara sant, att en moder lärer sitt barn, men i mycket djupare
mening är det barnet, som * lärer sin moder. Ömhet, mildhet, kärlek,
omsorg, själfuppoffring, dessa höga känslor, om ock såsom knoppar tillstädes
inom det lägre skapelseområdet, utveckla sig i all sin skönhet först hos
människan, hos människomodern. Den långa tid barnet är hänvisadt till
modern är väl för bägge en lärotid i tillgifvenhet, dock framför allt
för modern, af hvilken härvidlag kräfves tålamod, sympati, omsorgsfullhet
och ömhet för hennes barn i en grad, som under vissa förhållanden
nödgar henne att i bokstaflig mening offra sig för barnet. Från gammalt
hafva vi hört» att »utan I blifven såsom barn, skolen I icke inkomma i
himmelriket». Den nyaste vetenskapen lärer oss nu, — ehuru orden här
hafva en mycket annan betydelse — att med mindre vi hade varit barn,
så skulle det etiska fenomen, som förlänar uttrycket »himmelriket» hela
dess innebörd, icke ha funnits till för oss. Utan de förhållanden, inom
hvilka barndomen förer sitt lif, skulle uppenbarelsen af ett socialt lif hafva
saknats i världens historia och därmed uppenbarelsen af sedlighet och
religion.
Världen hade fått mödrar, men fäder funnos ännu icke. Under den
långa process, hvars resultat modern blef, hade ännu ingenting inträffat,
som rört eller angått mannen. Under det att naturen lyckades att
frambringa en mänsklig moder, ett mänskligt barn, vandrade han ännu i
skogen såsom en vilde, en själ, öfver hvilken ingen välsignelse hvilade. Icke
desto mindre var tiden äfven för honom icke förspilld. Äfven han gick
på sitt eget sätt i skolan och lärde de läxor, som en dag skulle
uppenbara sin nödvändighet, och hvilkas inhämtande var af väsentlig betydelse
för människosläktet. Förvärfvandet af de manliga dygderna är lika
nödvändigt för den mänskliga karakteren, som de egenskaper, hvilka samla
sig kring vaggan, och dessa robustare element — styrka, mod, manlighet,
härdighet, själfförtroende — kunde endast förvärfvas borta från de
hus-üga omsorgerna. Emellertid hade naturen att inleda en lång och svår
process för att reformera den vilde fadren och göra honom till en
verklig mänsklig fader. I början var han, likasom fallet är bland mammalia,
indifferent och måhända afvog mot sin afföda. Mellan honom och modern
existerade ingenting, som kunde förtjäna namnet kärlek, och antagligen
hade könen, likasom djuren, sin parningstid, efter hvilken mannen-vilden
icke tog någon notis, vare sig om moder eller barn. Men då människans
evolution nått en viss höjd och moderns omsorg om barnet en viss
fullkomlighet, så att föräldrarne kunde vidtaga åtgärder till skydd mot köld
och hunger, kunde gifva sina små kläder och bygga lador och visthus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
