Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 I TYRINGERWALD.
En fjärran främling förirrade sig en gång upp på berget Gottlob, såg
nedanför sig en vänlig liten plats med hvita hus och spetsiga tegeltak:
»Hvad är det här för en liten by, min gode vän, och hvad heter den?»
frågade han en af stadens borgare, som han händelsevis mötte.
Denne svarade djupt sårad:
»Det är alls ingen liten by, min gode vän; det är staden Friedrichroda!»
Vid denna underrättelse blef främlingen så öfverraskad, att han stannade
med af förvåning vidöppen mun, som han sedan aldrig mera kunde tillsluta.
Men »stadens» högvisa råd beslöt att till en varnagel för alla belackare låta
afbilda hans hufvud öfver stadsporten.
Främlingen behöfver numera icke längre denna varning. Han ser strax,
att han är å en »kontinental» plats, ty vid stationen råder en oerhörd trängsel
af droskor, landàer, omnibussar och hotellbetjäning. Hvarje tåg medförde en
mängd resande. Vid min ankomst voro 6,000 kurgäster inskrifna vid »badet»,
atom alla tillfälliga besökande; samtliga hotell och villor voro Öfverfyllda
af folk.
Vi fingo dock vårt beställda riim å hotell Waldhaus, det bästa och
vackraste hotellet, därför ock det mest eftersökta och i så måtto olika de andra,
att det var strängt antisemitiskt. Det skall i sanning vara en »modern» badort,
där värdshusvärdarna ha råd att bestå sig med åsikter af på en gång så starkt
ekonomiskt inflytande och af så tvifvelaktigt inre värde.
Emellertid var hvarenda liten skrubb ända till trädgårdspaviljongen
upptagen, och i table d’höten deltog aldrig under 150 personer, men ofta
betydligt flera. Det var ett sorl och ett lif och ett skratt i korridorer och å
verandor, ett godt humör, som motstod till och med den köld-, storm- och
regnperiod, som nu inbröt. Så »nordbo» jag är, vet jag mig sällan »norr
om Mälaren» ha upplefvat 10 i det stycket så förskräckliga sommardagar!
Man packade på sig sin kofferts hela innehåll, man huttrade och frös och
kröp samman i en trång krets omkring kaminen i läsesalongen. Och man
lyckades, som sagdt, att bibehålla godt humör. Man frågade ej stort efter
hvarken kurort eller badsocietet. Man bildade en societet för sig, inom hvilken
man rörde sig fritt och ogeneradt som hemma. Egendomligt nog fanns hvarken
här eller i Liebenstein någon svensk; och endast en enda gång under sex
veckor träffade jag en enstaka landsman, som från sekelfesten i Halle gjort
en tyringertripp. För öfrigt hvarjehanda nationer: engelsmän, bulgarer,
holländare, danskar, ryssar och berlinare. Den senare bildade »la grande nation»
så väl genom sin talrikhet som sin själfkänsla.
Men solen, som lyste så varmt i Liebenstein, ville aldrig återkomma 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
