Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6io
KRISTENDOM OCH KULTUR. 6l I
i ord, utan i kraft». Och denna tid, som gaf en nästan bokstaflig sanning åt
uttrycket »bokstafven dödar», var onekligen fiendtligt sinnad mot alla sådana
kulturens lifsyttringar, som ej läto sig tvingas in i den formalistiska ortodoxiens
snäfva tvångströja. Undanrödja vi med historisk och psykologisk kritik de
naiva föreställningar och dogmatiska hugskott, som bortskymma den kristna
religionens kärna, så skall denna säkerligen ej behöfva förkastas såsom skadlig
för vår odling, utan väl kunna uthärda en granskning äfven under det i9:de
århundradets skoningslösa elektriska ljus. —
Hur kristendomens grundtanke bäst och tidsenligast bör formuleras, lemna
vi åt de vise att bestämma. För vår egen del finna vi ingen svårighet i att,
tills något bättre erbjudes, låta dess metafysiska sida ega sitt uttryck i satserna:
»Gud är kärleken» och »Ordet vardt kött» samt dess praktiska sida i dessa:
»Låten försona eder med Gud» och »Älska din nästa som dig själf» (eller
»Hvad I icke viljen, att människorna skola göra eder, det gören ej heller dem!»).
— Den filosofi^ som ligger i dessa små satser, torde minst lika bra som någon
annan hålla profvet.
Kristendomen på detta sätt fattad —• och för att göra den rättvisa måste
vi fatta den så — står på intet sätt i strid med den högsta mänskliga kultur.
Dess förverkligande måste tvärtom betecknas såsom det slutliga målet för
kulturen. Ty hvad vore väl denna, om den ej hade ett högre mål än sig själf
och det sinnligt förträffliga (vetande, välstånd, bekvämlighet etc.)? — »Utan
religionen blir lifvet planlöst och kulturen dör, ty kulturen är, stort sedt,, endast
religionens verkliggörande i lifvet», yttrade en talare (dr Magnusson) vid det
ofvan omtalade diskussionsmötet, och i detta yttrande ligger också svaret på
frågan om kristendomens och kulturens förhållande till hvarandra.
Som korollariam häraf synes böra följa, att kristendomens och kulturens
högsta yttringar skulle kunna sämjas uti ett och samma individuella medvetande.
Erfarenheten vittnar ock, att sådant förekommer, och lämnar därigenom ett
afgörande, faktiskt bevis på att kristendom och kultur ej äro fiendtliga
motsatser. Vi behöfva endast nämna ett namn: Pontus Wikner. Hvem vågar väl
bestrida denne en plats på den nutida kulturens höjder? Och hvem kan
förneka, att han äfven — såvidt människor därom kunna döma — var i egentlig
mening kristen, ehuru visserligen ej ortodox dogmkristen?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
