Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat djur nu skulle göra henne prerogativen och väldet stridiga, är ej gärna
tänkbart. Men har det alltid varit så?
* *
*
»Historikern är en främling i möjligheternas ändlösa rike. Blott verkliga
fakta utgöra föremål för hans undersökning.» Nog kunde Sverige i våra
dagar spridt germanisk kultur i de trakter, där Ryssland nu utbreder slavisk, nog
kunde Sturesläkten bestigit Sveriges tron, nog kunde araberna segrat vid Poitiers
och utbredt mohamedansk kultur öfver Europa, nog kunde Mitras i
romarvärldens sista dagar segrat öfver det korsfästa idealet i törnekrona, och nog
kunde Hannibal fått tillfälle att »spisa på Capitolium» — säger man — och
huru hade då mänsklighetens öden gestaltat sig? Och svaret blir det nämnda,
»historikern är en främling i möjligheternas ändlösa rike». Ändlösare och
ändlösare visar sig detta rike i den mån man går längre tillbaka. Vi hafva
gått så långt tillbaka, som mänsklig tanke gärna kan gå, då den förutsätter ett
jordiskt lif af personlig art. Och dock tro vi, att människan blir främling i
möjligheternas rike, just därföre, att ej ett sådant rike finnes. Man kan tänka
sig en annan kausalnexus än den verkliga, men detta beror då därpå, att vi
människor icke känna och icke heller kunna känna alla de faktorer, som varit
verksamma, just vid frambringandet af den, som faktiskt blifvit verklig. Gjorde
vi detta, skulle den för oss visa sig vara äfven den enda möjliga[1].
Äro då sådana framkastade konjunkturer som de nämnda utan allt värde?
Vi tro icke, att så är förhållandet. De visa oss just inskränkningen i vår
kännedom om kausalserien, och visa oss mängden af de faktorer, vi ännu
måste känna för att rätt förstå denna, hvad som kan betraktas som följd just af
denna faktor och ej af någon annan och det lärer oss att skilja det väsentliga
i världsutvecklingen från dess mer eller mindre tillfälliga bärare,
världsutvecklingen må sedan falla inom eller utom det mänskliga lifvet.
* *
*
Och nu blott några ord om tillämpningen på vårt ämne.
Vi hafva drifvit frågan om möjligheten i detta afseende så långt den
gärna drifvas kan. Någon anledning, låt vara en för oss fördold, fanns
naturligtvis, hvarföre just människan och ej t. ex. hundar, räfvar, vargar m. m.
[1] Hvilken betydelse detta har för frågan om viljans frihet, är något, på hvilket vi här
ej vilja eller kunna inlåta oss. Blott som vår öfvertygelse uttala vi. att det vi anfört ej är
oförenligt med antagandet af denna, fattad i rätt mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0614.html
