Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det sannt detta Ahasverus’ stränga tal? Träffar karakteristiken in på
våra dagars mänsklighet?
Med visst skäl skulle man väl tvärtom kunna påstå, att det först är vår
tid, som rätt fått ögonen öppna för sammanhanget mellan tiderna, — mellan
det förflutna, närvarande och tillkommande.
Eller är det icke egentligen vårt århundrade, som upptäckt historiens
begrepp och dess betydelse? Det var just en af grundbristerna hos det förra
århundradets kultur, att man då ännu saknade den historiska uppfattningen,
ej förstod att tillämpa utvecklingsbegreppet äfven på mänskligheten, utan
kortsynt betraktade de bestående samhällsformerna såsom fria alster af samtidens
människor. Det var ju detta betraktelsesätt, som kom den franska
revolutionens frihetsidéer att dränkas i hat och blod.
Men vår tid har satt evolution i revolutionens ställe. Det är nutiden som
först rätt lärt inse, huru litet individen betyder i det helas lagbundna
utvecklingsprocess — så i naturen, så inom mänskligheten.
Det är därföre just nutidens författare, som gjort ärftligheten till en
dominerande hufvudfaktor i karaktersteckningen och den psykologiska
förklaringen, — ja, ända därhän att man otillbörligt velat bortresonnera individens
egen ansvarighet för sitt lif och sina handlingar. Både fysiskt och psykiskt
har det blifvit vanligt i våra dagar att betrakta människan blott såsom en
»genganger» af hennes fäder och förfäder.
Och samma uppfattning af kontinuiteten i utvecklingen har ock tryckt
sin prägel på nutidsmänniskans ställning till framtiden och sina efterkommande.
Här har denna uppfattning ökat ansvarighetskänslan. Vi hafva nu ögonen
öppna för, huru bestämmande vårt lif, våra vanor och hela vår varelse genom
ärftligheten blir för våra barn och efterkommande. Och vi veta oss ej hafva
annat att sätta emot skadliga sådana inflytelser än uppfostran och det fria
exemplets makt.
Man vore sålunda frestad att tvärtemot den Rydbergske Ahasverus’
påstående göra gällande, att först det moderna utvecklingsbegreppet rätt smidt
länkarna samman i vår uppfattning mellan forntid, nutid och framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
