- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
585

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fästningarna skola medgifva ett förmånligt bruk af egna vapen.

För detta ändamål anläggas vallar, skiljda från framförliggande fält
af de nyss nämnda grafvarna. Å dessa vallar uppställas, å därför beredd
uppställningsplats, den s. k. vallgången, artilleripjeser och infanteri,
skyddade af ett bröstvärn af så ringa höjd, att eldgifningen däraf ej hindras.
Den numera så ofantligt stegrade verkan af eldvapnen, synnerligast
artilleriets, har emellertid gjort denna uppställning å öppen vallgång för
försvarsartilleriet ytterst kritisk, hvarför man tagit sin tillflykt till och
allt mer och mer utsträckt användningen af pansar till pjesernas skydd.
Kustbefästningarna voro de första (näst krigsfartygen), som tillegnade sig
pansaret för skydd af sina pjeser, men länge dröjde det ej, förrän det
äfven infördes i landbefästningarna, där det nu synes vara på väg att
blifva ett oumbärligt och i vidsträcktaste mån användt befästningselement.
I landbefästningarna användes pansarskyddet för pjeserna nästan
uteslutande under form af vridbara pansartorn, hvilka stundom för de mindre
pjeserna äfven äro höj- och sänkbara, hvarom mera här nedan.

Pansartornen äro i sin uppställning tämligen oberoende af
vallgångarna och kunna således äfven uppställas på fördelaktiga punkter i det
inre af verken, ja stundom utelemnas vallgångarna helt och hållet, då
verket erhåller karakteren af ett rent artilleriverk eller batteri. Vanligen
bibehålles dock vallgång, äfven då artilleripjeserna äro uppställda i
pansartorn, hvilken vallgång då anordnas endast för att besättas med
infanteri samt möjligen med lätta, snabbskjutande kanoner, hvilka, tills de
skola komma till användning, hållas undandragna i bombfasta
skyddsrum. Under den sista perioden af en belägring äfvensom förut vid hvarje
fiendens försök att företaga en stormning, är det nämligen infanteriet
och det snabbskjutande artilleriet, som öfvertager förnämsta rollen i
försvaret, hvarför äfven för dessa vapens förmånliga verkan omsorgsfulla
anordningar böra vara träffade.

Till dessa anordningar höra bekväma, men på samma gång väl
tryggade förbindelser med yttre fältet
, på det utfall med lätthet må kunna
företagas eller, hvad forten beträffar, förstärkningar dit må kunna
inkastas eller ett förloradt fort återtagas.

För att underlätta utfallen äfvensom skydda fästningen för
öfverraskning användes vid hufvudvallen vanligen en rundt om och utanför
grafven löpande kommunikation, betäckta vägen kallad, skyddad för
såväl eld som insyn af en framförliggande flackformig vall, hvars sluttning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free