Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fästningarnas konstruktion beror förnämligast af anfalls- och
försvarsmedlens beskaffenhet. Artilleriet utöfvar därvid största inflytandet,
och som detta under de senaste trettio åren varit underkastadt en
ständigt och hastigt fortgående utveckling, så har ock fästningarnas
konstruktion undergått ständiga förändringar. Sedan man trott sig något så när
hafva åstadkommit jämvikt mellan artilleri och befästningar, framträdde
tvänne nya artilleristiska företeelser under senaste halfva årtionde, hvilka
synas blifva om möjligt mera epokgörande än något föregående framsteg
i artilleritekniken. De bestå i införandet i fästningskriget af refflade
kastpjeser äfvensom i användandet af så kallade mingranater, d. v. s. med
brisanta sprängämnen laddade projektiler.
Den utsträckta användningen af kasteld, som omöjliggör skyddandet
af materiel och manskap bakom vallar, tvingar till långt vidsträcktare
användning än förr af bombfast täckta rum, ja man går ända därhän att
förneka möjligheten af artilleriets uppställning å öppen vallgång.
Mingranaters allmänna användande i fästningskriget blifver om
möjligt än mer kritiskt för de befintliga, mot dylika anfallsmedel ej
beräknade fästningarna. Mot dessa projektilers fruktansvärda verkningar äro
äfven de kraftigaste hittills använda konstruktioner otillräckliga; såväl
vallar som bombfasta täckningar (hvalf af starkaste använda dimensioner)
kunna af de samma upprifvas eller genomslås. För att mot dessa nya
anfallsmedel åter kunna uppnå en betryggande styrka hos
fästningskonstruktionerna, har man till och med ej ansett förstärkningarna kunna utföras
med användande af de hittills brukliga materialierna jord och sten utan
att tvingas till alltför omåttliga dimensioner, utan har man tillgripit och
i vidsträcktaste mån funnit skäl använda andra, visserligen ej för
befästningskonsten förut främmande, men dock mindre allmänt använda,
motståndskraftigare materialier, nämligen beton och järn.
Den permanenta befästningskonsten eller fästningsbyggnadskonsten
befinner sig på grund häraf för ögonblicket åter i en brytningsperiod,
utmärkt af en mångfald af förslag och uppfinningar, likasom ock
företeende många skiljaktigheter hos de på sista tiden utförda befästningarna.
Visserligen komma de nu antydda framstegen i artilleriets verkan
att tvinga staterna till ofantliga utgifter för förstärkning och
ombyggnader af befintliga fästningar, men å andra sidan befinner sig nu
fästningsbyggnadskonsten i ett gynnsammare läge än förut, enär man utan
öfverdrift kan påstå, att om ock förbättringar och utveckling af artillerivapnet
äfven för framtiden ej äro uteslutna, dessa dock ej kunna blifva af
beskaffenhet att vålla några genomgripande förändringar i fästningarnas
konstruktion. Med någon framsynthet vid utförandet af blifvande
fästningsbyggnader böra därför fästningsingeniörerne kunna gifva dessa
byggnadsverk tillräcklig styrka att under längre tidrymd motsvara de
fordringar, man måste ställa på desamma.
Man bör ej heller förglömma, att de ofvan angifna stora framstegen
hos artilleriet i lika mån, om ej mer, kommit fästningsförsvaret till godo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
