Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 NY LYRIK.
Från kullens fot bland rika skördars vimmel
Går provengalern stolt på sina fäders land,
Han tackar ej med ord sin vingårds himmel,
Men hackan beder i hans starka hand.
Vid sömnen proven<^alskan stilla dröjer,
För hvem, mån tro, går nålens snabba lopp?
För hvem den tysta suck, mot skyn sig höjer ?
Ack vet, hon bär sin makes förstlingshopp."
Det där är ju vackert. Dikten har emellertid två strofer till som jag gör bäst
i att ej citera. Sådana dikter, som »Adagio», »Vårvisa», »Höstvinter», vittna
om ett natursinne, som är både fint och känsligt. »Tesupén», skogarnes hemske,
lustige Pan på en mondän aftonbjudning är ett motiv, värdigt hvilken skald
som hälst, men naturligtvis förfuskadt i utförandet. — Om Fåhræus återkommer,
hvilket hans heder väl bjuder honom att göra, så vill man, utan att på något
vis instämma i den Önskan, hvarmed han afslutar sitt dikthäfte:
"Att snart i rader
Från pol till pol
* De grönska sångerna mina!" .
tvärtom gärna hoppas, att han praktiskt tillämpat sin »Konstnärslösen ». Att
han ej alldeles saknar skaldebegåfning, tror jag vara oförnekligt.
Ett debutarbete af ganska mycket intresse är Ivar Damm’s »Dikter».
Författarens vers har både klang och kraft, om den också ännu icke hunnit få
den konstnärliga helgjutenhet, som ger redan åt formen, betraktad för sig,
personlig särprägel. Hvad innehållet i hans diktsamling beträffar, så är det
visserligen ej afgränsadt af de bestämda konturer, som endast utbildning och
mognad i förening med rika naturgåfvor kan gifva; men hans motivval, som
ofta är motivfynd, talar om en manlighet, fri från sentimentalt känslopjunk, och
ställer i utsikt en vacker litterär framtid för den unge författaren. Någon gång
påminner han såväl i formen som till innehållet 0111 B. E. Malmström; ett par
dikter, särskildt »Skuggbilder», äro alltför tydligt påverkade af Edgar Allan
Poe. Samlingens sista dikt, »Idyll», är drastiskt och roligt hopkommen och
är vida öfverlägsen Ernst Beckmans försök i samma genre, djuridyllen. Förf.
är i besittning af en gåfva, som ej är alltför vanlig, — konsten att berätta
jedigt och naturligt. Också förefaller hans skaplynne att ligga mer åt episkt
än lyriskt håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
