Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o 6 OLIKA VÄRLDSÅSKÅDNINGAR.
ställde för mig de oafvisliga alternativen: antingen skall lon svälta ihjäl, eller
skall hon fånga och uppäta andra, oskyldiga djur. Sådan är naturens
ordning, men denna kan då omöjligen hvila på personliga principer. I korthet
— naturen såsom sådan är ej uttryck för den personliga rättvisans lagar, utan
ledes af andra, s. k. naturlagar. En personlig världsåsikt bestrider ej heller
detta, åtminstone följer detta ej af hennes natur såsom personlig, men hvad
hon fasthåller är, att bakom dessa lagar kan ligga ett personligt förnuft, som
i och genom naturens alla företeelser syftar till sitt eget förverkligande, och
att naturutvecklingen djupast och innerst bestämmes af detta, — ditåt syftar
den personliga världsåskådningen, såvidt den rör naturen, och detta blir ock
det sista, som kan påstås om naturens ändamålsenlighet. Den kan sedan
fattas i den krassare bemärkelsen, att naturen är till för människans nytta eller
nöje; den kan äfven fattas i den djupare och innerligare, att efter allt till sin
innersta grund är personligt, så syftar ock naturutvecklingen innerst till
förverkligande af detta naturens innersta väsende. Båda åskådningssätten äro
med en i det hela personlig världsåskådning förenliga.
Naturalisten åter måste konsekvent förneka det godas makt i
människovärlden och naturens immanenta tendens att ständigt frambringa det högre
lifvet, d. v. s. naturens ändamålsenlighet. Genom tillfälliga orsaker och under
yttre inflytande kan händelsevis inom människovärlden det goda segra och
inom naturen det högre lifvet utvecklas. Men detta är och förblifver något
tillfälligt, väl icke i den meningen, att det icke skulle hafva sin orsak, men i
den att. i denna orsak icke ingår, att det goda skall segra och det högre lifvet
framträda; utan om så sker, då sker det oberoende af själfva orsaken.
Inom en personlig världsåsikts råmärken rymmas följaktligen så skilda,
mot hvarandra så skarpt kämpande åsikter som ortodox kristendom af olika
konfessioner och ett afgjordt, mot ali kristendom fiendtligt fritänkeri — Hegels
panteism och de olika försöken att på vetenskaplig väg häfda teismens
sanning, sådana vi finna dem t. ex. hos Chalybæus, Krause och Boström — ja,
med jämförelsevis obetydlig reservation kan- dit hänföras sådana världsåsikter
som Platos och Spinozas. — Å andra sidan har naturalismen jämväl sina
åtminstone i praktiskt afseende rätt vidsträckta rågångar. Hobbes’ försvar för
absolut furstemakt, likaväl som Rousseaus för demokratisk republik, Spencers
utvecklingslära likaväl som Schopenhauers pessimism rymmas därinom. Men
med ali denna möjlighet af nyanser blir motsättningen mellan båda principiell,
ja den mest principiella historien känner mellan olika former af mänskliga
tankar och mänskligt uppfattningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
