- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
494

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

494

DE NYARE SPRÅKENS STUDIUM VID VARA LÄROVERK. 494

vidt de få någon undervisning alis, måste arbeta minst lika strängt i sina
skolor som Europas barn i sina. Skillnaden är blott den, att de förra måste
använda årslånga mödor på utvändiglärandet af döda saker, af ting utan ali
beröring med eller tillämpning på det omgifvande lifvet, och att de därför med
allt sitt vetande bli ovetande. Hur kan hinduen, som tillbringar tio år i
oafbruten öfning att lära sig utantill de naiva och vidskepliga vedahymnerna, att
analysera deras ordställningar, att med maskinmessig regelbundenhet uppläsa
dem fram och tillbaks under iakttagande af alla skarpt bestämda
ljudnyanseringar, hur skall han, trots ali »tankegymnastik» kunna känna sitt hjärta slå i
samklang med tidens sträfvande framåt mot lefvande sanning?

Hotade ej tidens såväl praktiska som ideella bildning att snabbt växa oss
Öfver hufvudet, om vi ej vaket sökte följa med och arbeta på de stigande
murarna, då kunde äfven vi i ali sköns ro kunna stanna vid deras fot och öfva
våra - tankemuskler med att ntan annat ändamål än just denna öfning’lyfta på.
gamla vördiga stenblock.

Är alltså språkanalysen som sitt eget ändamål i den allmänna skolan
förkastlig, blir den likväl där, som ett medel till förmågan att säkert tolka
främmande språk, till en viss grad oumbärlig. Men af vikt är, att den ej drifves
längre än som är erforderligt för detta ändamål. Att bränna upp mera kol
än man behöfver ånga är slöseri.

Öfversättning från det främmande språket-bor begynna så tidigt som
möjligt, och grammatiken, så snart tillbörlig fasthet i språkets väsendtliga former
vunnits, lämnas åsido, eller åtminstone användas blott som bihang. Medgifver
lektionstimman andra Öfningar än uppläsning af lexan jämte lämpliga
förklaringar därtill, kan den öfverblifvande tiden bättre användas på andra saker än
grammatiserande och frasbildning, såsom på extemporalier eller (hvarom längre
fram) lärarens utläggning för mera mogna lärjungar af språkhistoriska principer m. m.

Vid öfversättningsöfningarna synes den naturliga utvecklingsgången vara
följande: först ett någorlunda ordagrannt återgifvande af textens innehåll; sedan,
när mera fasthet i de främmande idiomens egenheter vunnits, en friare
tolkning af den främmande texten ; och slutligen kursiv uppläsning af den
förberedda främmande texten med pröfvande frågor af läraren.

Det yrkas visserligen ganska ofta, att en öfversättning aldrig bör vara
ordagrann, utan ifrån början vårdad och fri från osvenska uttryck. Har man
tid att efter Öfversättningen enligt gammal sed sönderplocka och utreda alla
konstruktionerna, låter sig en sådan Öfversättning från början visserligen
försvaras. Men då denna torra och tidsödande formanalys i de lefvande språken
ämpligen kan tidigt ersättas af en någorlunda ordagrann öfversättning, till dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free