Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485 ord vid fosterländska st.-f. gustaf-adolfsfest i upsala.
så behöfde lion ej häller tillfredsställa densamma, men nu är hon äfven
sinnlig, och därför vore det en absurditet om hon trodde sig kunna frigöra
sig från detta sinnlighetens kraf. På samma sätt förhåller det sig med
den i den sinnliga världsordningen grundade stridslagen. Söka vi
undandraga oss denna, så förneka vi själfva verkligheten. Detta är hvad man
kallar falsk idealism, och ali sådan leder blott till sin egen motsats. Så
ock i detta fall. Om man nämligen upphörde att göra motstånd mot
våldet, då skulle våldet just triumfera, styrkan bli högsta lag, ty alla de
brutala krafterna inom mänskligheten skulle då få fritt spelrum, både
inom samhället och mellan samhällena. Medeltidens feodala förtryck är
exempel på det förra. Ty det uppkom just därigenom, att en del af
folket — de ofrälse — upphörde att fullgöra sin försvarsplikt. leke
åstadkommo de därmed att ali strid upphörde, utan tvärt om att de, som
fortfarande egnade sig åt vapnens bruk, grundade ett det fullständigaste
våldsregemente, hvars offer de vapenlösa blefvo. Och på samma sätt
går det med hvarje folk, som sviker sin försvarsplikt. Det afväpnar ej
därigenom sina grannar, utan frestar dem blott till öfvervåld, och
försöken att realisera fredsutopierna äro därför mer än något annat egnade att
låta »mordtid och stormtid» gå öfver världen. Skola vi då förkasta såsom
orimligt Kristus’ fridsbud? Nej, men vi skola anse det som en hälsning
från den andliga värld, såsom hvars målsman han här uppträdde och i
hvilken vi ock äro ämnade att vara medborgare, oss gifvet till ett ideal,
efter hvars realiserande vi här skola sträfva. I denna andens värld gäller
det budet absolut, och för att framhålla detta har Kristus också framställt
det i absolut form, på det att det må blifva oss en ledstjärna, hvars ljus
ej af något fördunklas. Men att jordevandraren följer stjärnans ledning,
det innebär ej, att han förnekar sin bundenhet vid jorden, söker färdas
fram under den förutsättningen, att han kan fritt höja sig i rymden till
stjärnans omedelbara närhet — ett sådant försök skulle blott låta honom
fullständigt hamna i gruset — utan det innebär, att han under sin vandring
på jorden och enligt de för en sådan vandring gällande lagarne låter sig
ledas till ett mål. Alla de i vår förnuftiga natur grundade krafven äro
oss ämnade till dylika ledstjärnor under vår jordiska vandring. Vi skola
ej tro oss genom dem lösta ur sinnevärldens villkor, utan vi skola
med deras hjälp söka göra oss till herrar öfver dessa villkor, så att de
blifva medel i förnuftkrafvens tjänst eller vi åtminstone endast så till vida
underkasta oss deras välde, som detta kan ske utan kränkande af vår
högre naturs lagar. Tillämpas detta på stridens naturlag, vare sig den
gäller folk eller individer, då blir striden berättigad, för så vidt rättvisan
endast genom strid kan upprätthållas; eller den enda strid som är
människan värdig, det är en sådan, som har friden till sitt mål och får
förmildras af barmhärtighet och försonlighet. Så, men endast så kan
gudsrikets fridslag åtminstone till någon del realiseras här, och det blifva
»frid på jorden och människorna en god vilje». Men söka vi realisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
