- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
478

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478

LITERÄRA NOTISER.

Han har efterlemnat en omfattande manuskriptsamling. Däribland märkas
hans bibelöfversättningar och därmed sammanhängande språkliga afhandlingar
i 7 folianter, skänkta till Smålands nations bibliotek i Upsala. Hans exegetiska
ståndpunkt i dessa arbeten är rationalistisk med djärfva allegoriska tolkningar.
I en annan stor följd af digra volymer har han sammanfattat sina mångfaldiga
bref och uppsatser i literära, språkliga, filosofiska, politiska och ekonomiska
ämnen under den karakteristiska titeln: »Fragment af Samuel Hjelmérs literära
kunskaper, maximer, opinioner, odling och lynne». Vårt riksarkiv förvarar en
stor mängd depescher och bref af hans hand, med omfattande historiskt värde.
Därjämte har han ytterligare efterlemnat en dagbok i 5 volymer, hvars
anteckningar sträcka sig ända från hans studenttid till dagarne fore hans död.

Det är nu denna dagbok, som bl. a. annat innehåller en hel del
intressanta meddelanden om den siste Vasa-konungens olyckliga äktenskapsplaner och
frierier. Hjelmér hade nämligen på begäran af presidenten i wismarska
tribunalet, baron Klinckowström blifvit sänd, såsom dennes biträde vid de
underhandlingar, som 1795 fördes för Gustaf IV Adolfs trolofning med prinsessan
Lovisa Charlotta af Mecklenburg-Schwerin; " och på så sätt en gång invigd i
konungens äktenskapspolitik, följde han äfven de följande frieriförhandlingarna
i Petersburg 1796 och i Baden 1797 med uppmärksam iakttagelse och kan
därför äfven om dem meddela ett och annat, hvarför ej finnas andra källor.

Teckningen af hans resa till Wismar och lifvet vid det mecklenburgska
hertigliga hofvet å slottet Ludwigslust äro intressanta kulturbidre. Resan från
Stockholm till Wismar kräfde då för tiden 22 dagar, trots den tjänstvillighet,
hvarpå Hjelmér såsom kungligt sändebud öfverallt kunde räkna. Men så
företogs också hela resan i eget ekipage och med rastedagar på de ställen,
som för den resande kunde erbjuda något intresse. Följande episod från
färden får såsom kuriös tidsbild här sin plats. Hjelmer skrifver i bref till en vän:
»Jag kom något sent på e. m. till Flensburg. Vädret hade varit gement
hela dagen. En mörk natt tillstundade. Jag fick en gammal krabat till
Po-stillon, som det besvärade rätt mycket att köra 4 mil i mörkret. Först
ban-nades han Öfver det illaka vädret, sedan öfver min vagn, för det han var för
liten och ej höll sporet. Slutligen började han at hota med at stjälpa mig,
efter han ej kunde se. Jag svarade honom i vederbörlig ton; då började han
complimentera mig och mente på, at han fann i mig en man af mycken
erfarenhet, och at jag borde hafva rest mycket, ty det gör en klok. Han hade
varit i London, Lisabon, Livorno och Alexandria och intet sedt annat än
hi-mel och vaten, och det hade gjort honom klok. Slutligen sade han mig, at
jag måtte vara en förnäm man, efter jag kunde resa med Extra post; och då
jag undanbad mig så fördelaktiga tankar om min person, blef han åter ovettig
och mente, at jag ej borde anse honom för så dum, ty han egde förstånd nog
at inse caussas rerum, och jag hade inte något barn at göra med, som jag
kunde inbilla, hvad jag ville. Ändtligen klarnade himlen något up, och det
blef norrsken, så att mörkret ej mer var förfärligt. Då var han förnögd. Jag
låg den natten i Slesvig.» — — — ^

De högtidligheter, hvarmed den svenske konungens deputerade mottogos
vid mecklenburgska hofvet och sedan trolofningen mellan Gustaf Adolf och
den 15-åriga prinsessan firades, äro vittnesbörd om, huru på den tidén äfven
de tyska småfurstarne visste att föra stat och lefva med furstlig lyx. Mot:
denna bakgrund framträda åtskilliga drag af naivitet och råhet så mycket
skarpare. Så t. ex. berättar Hjelmér i bref till Reuterholm rörande
afslutningen af den dag, då trolofningen firades å det hertigliga slottet:

»Då soupéen var förbi, skildes man åt. Härtigen gick omkring til
karlarne, och sade: ’Bon soir, Messieurs! Jag tänker ännu at ge min Dotter en
Serenade. Den som vil vara med, kan koma igen och gå ut at taga stöflar .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free