Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
LONDONS TEATRAR.
hjältinna. Vidare Mrs. Brown-Potter och andra damer, hvilka visserligen icke
alla gjort samma lycka, men heller icke förfogat öfver samma fägring. Denna
skönhetskult på scenen har visserligen på sista tiden något minskats eller har
åtminstone inskränkts till sådana teatrar, som åtminstone ej göra anspråk på
att särskildt representera det högre dramat.
Den egentliga nationalrätten för den britiska teaterpubliken äro de
skräckdramer och äfverityrstycken, som här gå under det något oegentliga namnet
»melodramer», och i hvilka man slösar med krutrök och skeppsbrottsfasor,
kollisioner och explosioner, onaturligheter- och omänskligheter, blod och smuts, men
där man ock ihågkommer den erforderliga dosis af naiv moralisk tendens. Detta
är älsklingsspisen för den stora engelska publiken, som därför också vet att
göra mycket väsen af sin höga ståndpunkt i dygd och moral, i det den alltid
öfverhopar med larmande bifall den lidande hjälten och framför allt den hårdt
profvade, men i dygder ståndaktiga hjältinnan, som slår omkring sig med
dygdefraser, under det att tvärtom teaterbofven vederbörligen uthvisslas. Då
denne efter alla sina nedrigheter slutligen äfven i stycket får sin välförtjänta
lön, så måste ju dramat vara verkligt godt! Och högvördige herr pastorn —
som är nog fördomsfri att besöka teatern — skrifver kanske djupt rörd en
insändare till tidningen och förklarar, att detta stycke, till skillnad från de
franska äktenskapsdramerna, innehåller sund engelsk moral, att dygden däri
triumferar öfver lasten, och att en hvar därför endast kan hafva moraliskt
gagn af att åse ett sådant konstverk !
Och de åse det i täta skaror och bada sin fantasi i alla dess
gräsligheter, men dygden triumferar ju — och herr teaterdirektören likaledes! Det
finnes ett halft dussin teatrar i London, som hylla denna riktning och det med
stor framgång — för kassan! Den förnämsta härden för »melodramat» är
den gamla ärevördiga »Drury Lane», äfven den naturligen »Theater Royal»,
som från jultiden under ett par månader regelbundet bjuder på de här så
populära dramatiserade sagorna för barnpubliken, men sedan lika regelbundet
uppför moraliska melodramer, flutna ur direktörens egen penna. Sir Augustus
Harris — »Druryolanus», såsom hans telegramadress lyder och han själf ock
ofta kallas — är en man, som icke blott förenar i sin person alla de
ämbeten, som synas enligt engelskt begrepp sammanhänga med föreställningen om
en framstående skådespelare, utan också har del i ledningen och —- kassan vid
två andra teatrar, eger en tidning, invalts i Londons grefskapskollegium och
blifvit sheriff för Londons City, förstadiet till världsstadens
öfverborgmästare-värdighet, och såsom sheriff nyligen upphöjts i riddarståndet. I sanning en
universal-impresario denne Sir Augustus Harris »Druryolanus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
