Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459 LONDONS TEATRAR.
som äfven i en mångfald engelska typer ådagalagt sin sällsynta mångsidighet
såsom konstnär. •
Bland de Öfriga teatrarna anföras endast: »the Court» — »hof»teatern —
under ledning af den ej just synnerligen fina, men i sitt slag högst talangfulla
Mrs. John Wood; »St. James’s Theater» under ledning af Alexander;
»Crite-rion», som förestås af Wyndham; »Garrick» af Hare och »Olympie» af Barrett.
Vid alla dessa teatrar är direktören äfven främste skådespelaren, den
personlighet, omkring hvilket allt rör sig. Och detta system framträder ännu mera
osminkadt hos »Terry’s» och »Toole’s», —- två teatrar, hvars innehafvare icke
kunnat afstå från reklamen att uppkalla dem efter sina egna personer. Terry
och Toole äro båda komiker och utan gensägelse i sitt fack framstående
förmågor, liksom väl ock komiken är den enda genre, hvari den engelska
skådespelskonsten måhända öfverträffar kontinentens. Äro icke också — om en rådan
jämförelse här tillåtes — de bästa clowns öfverallt från Terry’s och Toole’s
land! Båda dessa konstnärer öfverdrifva också så omåttligt, att denna
jämförelse ej ligger allt för fjärran. Visserligen är frestelsen till slika Öfverdrifter
stark för en komiker, som kväll efter kväll skall uppföra samma upptåg och
helt och hållet är sin egen herre och därjämte har framför sig den engelska
publiken, som på detta område gärna icke kan få färgerna for starkt påmålade.
En af de förnämsta förutsättningarna för att göra lycka på en engelsk
teater har länge varit och är fortfarande för de kvinnliga artisterna deras —
skönhet. En egenskap, som visserligen aldrig är att förakta, men som här vid
flera tillfällen ensamt för sig visat sig till fyllest för att stämpla dess egarinna
till konstnär af rang. Detta gäller t. ex. om Mrs. Langtry, den nuvarande
innehafvaren af Prinsess-teatern. »Liljan från Jersey» var så skön, att redan
innan hon uppträdt på scenen, hela Londons herrpublik var bragt till
hänförelse och hon blott genom försäljningen af sina fotografier hade en rätt
ansenlig inkomst. Om hon endast velat visa sig för pengar, så hette det på den
tiden, skulle »the Langtry show» förstört affärerna för alla konkurrenter. Ej
under då, att hon snart kom på den idéen, att på det numera ej ovanliga
sättet visa sig offentligt: hon gick in vid teatern och skaffade sig äfven
därför nödig utbildning. Och var det icke samma förhållande med den sköna
amerikanskan Miss Anderson, som här under flera år utöfvade den största
dragningskraft från scenen och sedan återvändt till Amerika för att där fira
samma triumfer ? Hennes exempel följde ett stort antal andra skönheter eller
damer, som åtminstone trodde sig vara skönheter, såsom Miss Fortescue, som
i följd af ett brutet äktenskapslöfte från en rik lords sida tilldömdes den
oerhörda summan af 200,000 kronor i skadeersättning och så plötsligt blef dagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
