- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
449

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur vår senaste kulturhistoria.

. Horatio: Genom Hvirflarne. — Stockholm 1.891.

Att människor under olika tider se de mänskliga förhållandena lika väl
som naturens på olika sätt, är allmänt erkändt. Mindre allmänt torde man
vanligen sentera, huru långt denna skillnad sträcker sig, jämväl när det gäller
hvarandra mycket nära liggande generationers uppfattning. En människa på
40-talet såg icke världen ur samma synpunkt, som ett 80-talets barn. Själfva
förutsättningarne voro i båda fallen olika, och dessa bestämde väsentligen de
vyer öfver tingen, som för hvardera voro utmärkande. Så ha det tvifvelsutan
fortgått under årtusenden, om än skillnaden under olika ti(Jer varit mer eller
mindre starkt utpräglad. När nu tre eller åtminstone två generationer samtidigt
lefva med hvarandra, så följer däraf den spänning och den strid mellan olika
åldrar, hvilka utgöra, en icke obetydlig del af den världshistoriska processen.
Tror man på mänsklighetens utveckling, så blir denna strid ej längre en
enformig repetition af det gamla. Den kan blifva det i formellt afseende; det
är mycket, som är gemensamt för ynglingens, mannens och gubbens
betraktelsesätt under olika tider. Men i reellt afseende gör sig denna gemensamhet blott
i jämförelsevis obetydlig mån gällande, en sak, som den framskridna åldern /
allmänhet är benägen att förbise. Man säger ofta om den äldre mannen, som
klandrar sin tids ungdom, att han glömt, att han själf en gång varit ung. Man
säger stundom ock, att ynglingen glömmer, att han själf en gång skall bli
gammal. Detta innehåller dock blott halfva sanningen, nämligen, som vi sagt,
dess formella sida. Man kan med fullt ut lika stor hemul säga: den
framskridna åldern minns allt för väl, att han varit ung, och när ungdomen blir
gammal, kommer den ock att minnas det, I korthet, vissa åskådningssätt af
lifvet äro och förblifva väsentliga för hvarje särskild generation.

För att visa denna sanning äro kulturhistoriska skildringar äfven från
jämförelsevis sena tider och icke minst från dessa, af stort intresse.
Naturligtvis äro de det äfven ur andra synpunkter, t. ex. den. som angifves genom den

Svensk Tidskrift 1891. 14, 15. - 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free