Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCTAYE FEUILLET.
443
detta slående uttryck: »Kvinnor, födda och uppfostrade som Béatrice, förlåta
lättare en last, ja, ett brott, än ett fel mot den goda tonen.»
Feuillet eger sålunda vissa likheter med Racine. Med denne har han
ock någon gång blifvit jämförd. Racine och hans sekel, den franska
klass-citeten, innefatta ju allt hvad en sådan gentleman, som han, ett hofs och en
kejsarinnas diktare, kan önska sig — moralisk disciplin, god literär smak, en
fin, utsökt och elegant societet. Han drömmer sig med förtjusning tillbaka till
denna värld. Han gör som Aliette och hennes far i La morte. »Båda två»
— säger hon — »råka vi i hänryckning öfver denna tid af tro och stilla lugn,
Öfver den trygga och lyckliga frihet från materiella omsorger, det rena och
vackra franska språk, den fina smak, den ädla urbanitet, som då var vårt lands
prydnad och ära och som nu upphört att vara det.»
V.
Feuillets Zæ petite comtesse är en berättelse i brefform, skrifven af en ung
lärd och artist, Georges L. Han befinner sig i ett gammalt f. d. kloster från
medeltiden. Där drömmer han sig in i denna medeltids stämningar, kännande
i sin själ samma trötthet och världsförakt, samma djupa behof efter lugn, efter
hvila, efter stilla kontemplation, efter rent andliga njutningar, hvilket var så
betecknande för det medeltida klosterfolket. Han tänker sig denna gamla
jsociété monastique», blott och bart sammansatt af de finare, de ädlare, af
dem, hvilka icke kunde fördraga barbariet, dem, som i kampen med en brutal
styrka ej kunde göra motstånd — kort sagdt: af de besegrade. Denna lilla
élite af själsaristokrater — »ensam bibehållande kärleken till och smaken för
andliga sysselsättningar och erbjudande en tillflykt åt ali intellektuel begåfning», —
den synes äfven öppna sig för att mottaga Georges L. Hans tid och
medeltiden synas honom så närsläktade, hans själ och munkarnes synas honom så
likartade, att han icke har svårt att tro på denna sin drömbild.
Festerna, balerna, jakten efter förströelse, ja, hela det oroliga och
bullersamma sällskap, hvilket är ett Paris i miniatyr på slottet de Malouet, väcker
hos George L. både ovilja och afsmak. Georges älskar ett mera intellektuelt
lif, studier, psykologiska reflexioner och iakttagelser, tankens alla idrotter,
själens alla njutningar. »Men» — skrifver han i ett bref till sin vän — »jag
kan icke finna ett tillräckligt behag i tankens rena och något torra betraktelser:
äfven min inbillning måste tala och sätta min hjärna i rörelse, ty jag är född
romanesk, och romanesk skall jag do.»
Denne romaneske och melankoliske filosof, hvilken hälst drömmer sig bort
till ett gammalt kloster i medeltiden, är icke någon annan än Octave Feuillet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
