Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
OCTAVE FEUILLET,
mot grefven, men genom hans skildring går likväl ett drag, som häntyder på
en ganska stark medkänsla för hans Öde. Man ser, att han beundrar denne
typ för en kavaljer, denna så oklanderligt korrekta människa. Världsmannen
Feuillet har otaliga beröringspunkter med världsmannen Camors — däraf hans
sympati. Hvad han icke i något fall tillåter en Montjoie, halkar han lätt
förbi, när det gäller grefve Camors. »Ainsi mourut cet homme» — skrifver
han om hans död — »qui fut sans doute un grand coupable, mais qui pourtant
fut un homme-.»
Ty Feuillet tål icke den möderne uppkomlingen, äfven om han som
målaren i Uhonneur d’artiste är en hedersman eller som George Morel i La
belle au bois dormant är en god, ädel och mönstergill industriidkare. Alla
dessa barn af revolutionen, af en ny tid sakna hvad Feuillet lidelsefullt älskar,
hela den utsökta och naturliga takt, hela det nobla och eleganta väsen, alla
de fina och raffinerade vanor, hvilka ligga i blodet hos en född aristokrat.
Läs fru de Montaurons ord i Lhonneur d’ar tistel »Ni talar» — säger hon —
»om revolutionen. Min gud, ja, det har funnits en sådan, men om den också
beröfvade oss våra privilegier, stundom äfven våra hufvud, har den icke kunnat
taga ifrån oss det där privilegiet, som jag tror, att ni kallar atavis?n, det vill
på gammal franska säga egenskapen hos ett blod, som har blifvit renadt och
forfinadt i .den ena generationens ådror efter den andra under fem eller sex
hundra år. Glöm ej att det icke endast är blodet, som blir raffineradt genom
en dylik ärftlighet, ett dylikt urval från släktled till släktled; det är också
uppfostran, smak, takt, lefnadsvett, alla våra sinnen och alla våra egenskaper.»
Detta är ungefärligen hvad Feuillet själf tänker. Han är aristokrat ända
ut i fingerspetsen. Hvad hälst han skildrar, skildrar han som en världsman.
Ingen stark kolorit, ingen naturalism. Feuillet eger sin publik i salongen och
vid hofvet. Äfven om han ibland förefaller affekterad, blir han aldrig rå,
simpel eller banal. »Je me suis jeté dans cet extreme pour éviter le naturel
d^ujoimThui, qui me parait trivial à 1’excès — yttrar Rosalba — »1’horreur
du mauvais goüt me pousse peut-ëtre dans Tafféterie.»
Typen för hans män är en fullblodig kavaljer, typen för hans kvinnor
en oklanderlig världsdam. Hjältinnorna i hans böcker — en Jeanne, en Sibylle
^— de romaneska fruarne, de sfinxartade gudinnorna, alla äro de prydnader i
salongen, aristokrater, ståtliga hertiginnor, präktiga markisinnor, damer, som
icke blott ega rang, börd och rikedom, utan äfven en medfödd och Öfverlägsen
nobless. De hafva en förfinad och raffinerad smak; de såras af en geste, som
icke är comme-il-faut; de känna denna utsökta och beherskade konst, som
ligger i att mer tala med blicken än med läpparne. På alla kunde tillämpas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
