Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
OCTAVE FEUILLET,
tåtet och rädda honom. Samtidigt gör hon grefven en energisk —
kärleksbikt.
Proverbet blir sålunda en satir, riktad mot tiden, omhöljet för en tröstlös
ironi, ett djupt världsförakt. Diktaren kan ej se annat än låghet och egoism.
Fosterlands- och frihetskärlek ega ingen betydelse. Människor sådana som det
goda Nürnbergs folk kunna ej blifva lyckliga under andra än despoter. Här
finnes endast en man, som är sympatisk, Ottokar, därför att han är ärlig midt
uppe i sin grymhet. Han sätter egoismen och cynismen i system. Han är
den väntade store kejsaren, Napoleon, förebådad och anad 1848. »Jag
sysselsätter mig med att uttrycka alla mina iakttagelser i mer eller mindre tyckliga
maximer. Jag öfvar despotismen af filosofiska skäl. Öfverallt i naturen har
jag tyckt mig finna än oföränderlig lag, nämligen den starkes rätt öfver den
svage. De större träden förkväfva de mindre, lejonet regerar i skogarne på
grund af den rätt, som dess oförlikneliga ramar och muskler gifva det. Naturen
säger åt de starke: »Er tillhör makten». Den som känner sig stark och icke
tar den, är en dåre. — — — Förtrycket är ju det, hvartill universi alla
stämmor råda oss. — -— — Om i morgon dag en starkare än jag skulle
störta mig från tronen och själf intaga min plats där, skulle mitt sista ord
dock blifva, att den token hade rätt.»
Allt detta är på sätt och vis kejsardömets moral — dess politiska moral
och äfven dess sociala. En ingrediens saknas, och det är guldet. Guld var
för käjsardömets värld makt och lycka. »Pengar ä’ pengar, sak samma hvem
som har dem» — säger en af Dumas* uppkomlingar om guldet — »det är
den enda makt, som man aldrig tvekar att erkänna. Man disputerar om
dygden, skönheten, modet, snillet; man disputerar aldrig om penningen.» Men —
efter Alix följer Rédemption. I denna sin komedi från 1849 spelar Octave
Feuillet åter ett slags profet. Där göra vi bekantskap med en underlig
gammal jude, en i lifvets mysterier djupt invigd lärd. Denne man fullbordar grefve
Ottokars maximer. »Det finnes ej» — säger han — »i hela världen någon
annan lycka än den, som ligger i att känna sig stark och mäktig.–Men
att ega styrka — det är att förakta alla de Öfverenskommelser och bud, för
hvilka människorna i sin enfald böja sig, utan tanke på, att dessa afgudar äro
deras egna händers verk; att ega makt, — det är att göra sig till herre öfver
människornas herre guldet.» Och hur tänker sig Isak, att detta mål skulle kunna nås ?
»Jo» — säger han — »genom den fria utvecklingen af de naturliga
egenskaper, vi erhållit af slumpen; genom att använda dem fritt och oberoende af
alla fördomens bojor, och utan att låta häjda oss af annat än de genom de
positiva lagarne en gång för alla fixerade gränserna; ty man måste alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
